Sötnos ringde upp mej på vägen hem till sin kompis ifrån krogen. Även fast det bara var några timmar sen vi sågs har jag saknat honom lite ikväll och det var skönt att få höra hans trygga röst genom telefonen.. Magen säger att det här är bra, att jag ska våga. Men jag är ändå skitskraj och känner mej osäker.. Men som ja sagt tidigare, nu ses vi och har det bra tillsammans så får vi se med tiden vad som händer. Jag orkar inte stressa fram någonting eller sätta något ord på vad det vi är eller har, utan det får bli som det blir. Jag trivs väldigt bra i sällskapet och njuter av dom här dagarna just nu. Det är alldeles för tidigt för att säga någonting mera nu. Det finns en hel del andra saker och människor som rör om det hela i grytan, det känns både jobbigt och skrattretande men så länge vi pratar om det med varandra så fixar det mesta sej. Ligger i sängen och självklart fladdrar mina tankar iväg som vanligt, om jag saknar honom redan nu fast vi sågs föra några timmar sen, hur fan kommer det då inte bli när han lämnar Stockholm och åker hem på Onsdag?! Jag försöker inte tänka på det så mycket just nu för det är ändå låångt tid kvar tills onsdag, men tanken slår mej ändå.


Imorgon far mormor iväg till landet med min kära mor så jag får lägenheten för mej själv några dagar. Det ska bli helt gudomligt skönt och jag ska bara njuta och ta vara på tiden utav att ha lägenheten själv. yees.. 

Egentligen borde jag nog ligga och sova för länge sen, men jag känner mej inte alls sovtrött och håller på med tusen andra saker istället så det blir lätt att tiden bara springer iväg.