I somras firade Karl, som många andra av oss,
EuroPride i Stockholm. En vecka fylld med stolthet, fest och en känsla av att det nu är vi alla som sätternormen för vad som är det vanliga eller det "normala".

Men för Karl blev sommarens äventyr inte vad han tänkte sig. För honom och för 60-talet andra svenska homo- eller bisexuella killar som under 2008 smittades av hiv i Sverige har väldigt mycket hamnat uppochner. Men Karl är förvånansvärt stark.

- Jag tänker inte gå runt och vara bitter. Det gör bara min situation och mitt liv sämre. Jag vill göra det bästa av situationen.

Karl vill vara öppen med att han är hivpositiv men inser att det kanske är lite för tidigt. Det här är en ganska ny situation för honom och det känns viktigt att finna sig tillrätta först. På Qruiser har han dock intagit en öppen attityd och det har fungerat bra, tycker han. Karl är i tjugoårsåldern och han kom till Stockholm för fyra år sedan för att plugga och få ta del av huvudstadens gayliv. Han kommer från en liten by i norr och den kändes för liten för honom. Han ville få en förändring i livet, det blev en större förändring än vad han hade tänkt sig från början.

Karl kom ut som bög för några år sedan. Han träffade sin första pojkvän när han fortfarande bodde i norr.
- Jag bodde fortfarande i en egen lägenhet. Min mamma ringde och frågade mig om det hade hänt något speciellt den helgen. Och det hade det. Hon blev förvånad men det var inget fel med att jag var gay. De flesta släktingar tog det bra. Även mormor gjorde det på sitt egna sätt. "Det går nog över", säger Karl och skrattar.

"Vi var ju trots allt två om det här"

- Jag har varit singel nu i ett år. Det är inte så enkelt att hitta den rätta. Därför har jag varit på date med några killar. Jag vet ju vad som gäller och jag har försökt att duktigt följa alla råd man har läst och lärt sig men det behövs ju bara ett olyckligt misstag för att man ska åka dit. Karl har så här i efterhand rannsakat sitt minne och ser två möjliga tillfällen då han kan ha blivit smittad. Ingen av killarna bodde i Sverige och kontakterna därefter har inte direkt varit täta. I det ena fallet vet han nu att killen var hivpositiv.
- Jag har haft sex med hivpositiva killar förr och ser det inte som ett problem. Jag har vetat om det och vi har anpassat oss därefter. Jag kan inte säga att jag är bitter. Vi var ju trots allt två om det här men det är klart att det hade varit
annorlunda om han hade berättat för mig om sin hivstatus, säger Karl lite eftertänksamt.

I början av september 2008 kände Karl för första gången att det inte stod riktigt rätt till.
- Jag skulle träffa en kompis och när jag vaknade kände jag mig krasslig. Det höll i sig och min hals svullnande rejält. Jag trodde att jag hade råkat ut för en svår förkylning. Jag fortsatte att jobba men orkade bara halvtid. Jag chattade med en kille på Qruiser och vi tänkte att jag kanske hade fått klamydia eftersom det var halsen som det var fel på. Jag bestämde mig för att kontakta Venhälsan på Södersjukhuset i Stockholm, säger Karl.

"Jag hoppades på klamydia"

Han var säker på att han inte hade fått halsfluss eftersom han två gånger hade varit hos vårdcentralen där han bor. Där kunde de inte hitta något fel. Han ringde till Venhälsan efter att han hade varit sjuk i två veckor i influensaliknande besvär.
- De tog alla prov och sa till mig att jag skulle komma tillbaka om en vecka. Jag var inte orolig eftersom jag hade hivtestat mig några månader tidigare och det provet hade varit negativt. Jag hade uppfattningen att jag inte heller sedan dess hade utsatt mig för någon större risk.
- Det hade bara varit ett par tillfällen som han kom ihåg. Karl hade till exempel varit inne i en kille i tre sekunder innan han drog ut och fortsatte med kondom.
- Jag hoppades på Klamydia eller något annat lätt behandlingsbart. Men mina symptom började gå över så det var nog bara en riktigt kraftig förkylning eller influensa, tänkte jag. Jag kommer in till läkaren och det tar inte en lång stund innan han säger att vi har analyserat dina prov och tyvärr så är du hivpositiv.

- Jag minns inte ordagrant hur han sa det, jag blev förvånad över min egen reaktion. Det är ganska svårt att föreställa sig sin egen reaktion när man möts av något fruktansvärt eller jobbigt. Jag hade, som säkert de flesta andra bögar, ibland varit orolig för att få hiv och är man negativ vill man självklart förbli negativ. Plötsligt fick jag höra att jag var positiv, säger Karl medan han tittar ner i sina händer.
- Jag har varit i situationer förut där jag har varit obekväm eller rädd. Då känner jag att det går kalla kårar över ryggen. Så var det inte nu. Jag minns att jag var förvånad att jag inte hade den känslan. Jag tänkte varför får jag inte ont i magen. Jag tänkte varför jag inte får några fysiska reaktioner. Jag minns att läkaren sa att han inte skulle berätta allt för mycket just då eftersom det fanns en risk att jag skulle glömma bort allt. Han bad mig komma tillbaka dagen efter. Han var mycket mån om mig och angelägen om att veta hur mina planer var och hur starkt mitt nätverk var i Stockholm.

"Nu var jag en av de hivpositiva"

Karl hade gått till Venhälsan under en lunchpaus och han planerade att gå tillbaka till jobbet.
- Jag konstaterade för mig själv att jag nu kunde kalla mig hivpositiv.
Jag var en av de hivpositiva. När jag kom tillbaka till jobbet märkte jag att någon hade nallat något av mig ur kylen. Jag fräste ifrån och gick till mitt rum. En av mina kollegor som visste att jag skulle till Venhälsan frågade hur det hade gått. Jag stängde dörren om oss och de förväntade sig nog att jag skulle säga att alla prover var bra och att jag var frisk och kry. I stället sa jag att mitt syfilisprov och allt annat var negativt men inte mitt hivtest. Jag minns fortfarande deras ansiktsuttryck.

- Jag valde att vara öppen från början för mina vänner och berättade successivt för en och en. Jag jobbade kvar några timmar och tänkte att nu har allt som inte får hända hänt. Hur kunde det bli så? Jag tycker att jag alltid har varit noga med att använda kondom och har aldrig ens haft klamydia.

På Venhälsan fick Karl i uppgift att berätta vilka som han hade haft sex med de senaste månaderna vilket var enkelt eftersom han hade testat sig bara kort tid innan han blev smittad.
- Det var ett begränsat antal månader att förhålla sig till och några av killarna bodde inte i Sverige. Det hade varit EuroPride i Stockholm och jag träffade några killar då.
- Det kan också ha varit så att vi använt oljebaserat glidmedel och inte vattenbaserat och nött ut kondomen, så att den sprack utan att jag såg det. Men jag vet alltså inte exakt när jag blev smittad. Risken är minimal, det är som att vinna pålotto. Detta är min lottovinst, men samtidigt en rejäl nitlott, säger Karl och skrattar högt.
- Jag berättade för mina närmasta vänner för att jag inte ville hålla detta hemligt och jag kände att jag ville ha stöd. Läkaren hade sagt till mig att ta det lugnt men när jag var å fest med mina bästa vänner berättade jag för alla. Som tur är så hamnade inte mina "små husdjur" fokus på festen. Jag sa att jag inte vet hur mina närmasta dagar blir så ni får gärna titta till mig lite. Jag berättade även på ett personalmöte att jag var hivpositiv. Det är ett litet företag och jag ville undvika
ryktesspridning och att folk inte skulle våga fråga. Efteråt så sa många att de tyckte det var starkt gjort av mig. Jag har inte berättat för min mamma ännu och vet inte om jag kommer att göra det.

Karl hade redan bokat en semester där han skulle flyga i många timmar. Läkaren hade sagt till Karl att inte ändra på några av sina planer.
- Och jag klarade det psykiskt bra eftersom jag fysiskt hade blivit av med primärinfektionen. Jag var hos läkaren på måndagen och då hade redan mina virusnivåer sjunkit. Läkarna på Venhälsan var mycket respektfulla.
- De sa att jag förmodligen inte behövde ta några piller på länge.

Som person är jag ganska jordnära och inte alls en drama Queen. Jag hade naturligtvis helst varit negativ men nu är det så här. Hiv kändes som en "kick in the ass", det gör jävligt ont men på något sätt kommer man ändå framåt. Man inser att allt inte är för evigt och att det kan börja storma även om havet är lugnt.

Öppen som hivpositiv på Qruiser

Efter att han hade kommit tillbaka från semestern så bestämde han sig för att vara öppen med att han är hivpositiv på Qruiser.
- Varför inte, tänkte jag, är det stigmatiseringen eller är det den egna känslan som styr. Många tror att folk kommer att reagera negativt. Om jag ska ha sex med någon måste jag enligt lag berätta att jag är hivpositiv. Om jag träffat folk via Qruiser så ser de på en gång att jag är det. Några säger tack och hej men många säger att det inte behöver vara ett problem. Det är bara att ta hänsyn till det när och om vi har sex. Vi måste bara snacka om det innan. Det verkar vara press från en del hivpositiva att köra bareback med varandra. Jag tycker det är dumt för då kan man få en virusstam till som kanske är mer aggressiv. Jag brukar ändå inte köra bareback-sex så det lockar inte så mycket nu heller. Det finns ju andra könssjukdomar man kan få och jag tänker inte knulla runt utan kondom.

Jag känner trygghet i att jag är ganska öppen med att jag har hiv bland mina vänner. Fast varje gång jag berättar för någon ny så måste jag ta mig tid för att hjälpa dem att bearbeta att jag är hivpositiv. Jag får ju ta hand om dem eftersom jag redan har vant mig vid att jag är "hivare", säger Karl och skrattar.

Nu har det gått nästan fem månader sedan Karl fick sitt hiv-besked.

- Jag har inte varit sjukskriven eller ens gråtit varje natt. Men det är klart, det har nog inte gått en enda dag utan att jag tänkt på att "jag har hiv". Och jag skulle självklart hellre varit utan just den tanken.

Karls planer för framtiden är som förut, att fortsätta jobba och resa.
- Och att fortsätta göra allt annat som jag gjorde innan. Och lite till, för det vet jag att jag kan!

Text: Facundo Unia
Foto: Pekka Koskenvoima