När man väl börjar tänka - varför kan man då aldrig sluta med det? Man sätter alltid på en speciell musik som passar än själv bäst och släpper på alla spärrar och låter allting komma ut. Nu ligger jag här i sängen med mina blöta kindor, det mesta känns ganska tufft.. Jag är varken deppig eller mår dålig utan jag rensar snarare ut gammalt skit ifrån mej och det är inte alltid det lättaste fast man kanske borde tycka det. Försöka hitta svaren man aldrig hittar och acceptera saker för att det inte finns någon förklaring. Sen är det allting med framtiden, vad ska jag göra? Hur kommer det bli? Vågar jag hoppas? Vad vill jag? Jag är en människa med väldigt höga mål och idéer men vet inte riktigt hur jag ska nå fram hela vägen. Det är många frågetecken som ska besvaras men allting tar sån tid. Egentligen är jag nog bara en ganska vanlig vilsen tonåring ikväll som känner att pressen från olika håll & kanter blivit lite för hård och som pricken över i:et har jag jobbat på tok för mycket och känner mej en aning slutkörd. Man hinner inte riktigt ladda upp batterina på att vara ledig en dag... Men snart är det en hel ledig helg, bara två dagar kvar att hålla ut..