Vissa stunder känns det lättare, andra inte. Ibland kan jag hålla allting inom mej och ibland kommer allting bara ut och jag sitter och gråter hejdlöst utan att kunna stoppa det. Jag blir arg på mej själv över att jag är så ynklig men jag kan inte rå för det just nu. Jag ser min framtid bara rasa ihop och även om det kommer ljusare tider så har jag inte den tiden att vänta. Det blir så lätt att man tänker tillbaka och jag vill inte återuppleva en bråkdels sekund av den tiden då jag var arbetslös, det skrämmer mej. 
 
Efter att jag varit och hämat min mobil inne i stan tog jag en vända förbi videobutiken här hemma och hyrde två filmer. En av filmerna har jag sett och har nu en kvar att somna till. Det är ganska så skönt att släppa verkligheten för en timme eller två och bara koncentrera sej på filmen.

Jag har svårt för att hitta orden ikväll så det får räcka såhär.

Tack till er fina som bryr er så mycket,
det värmer även om jag är sämst på att visa det förtillfället.