Detta måste verkligen vara ett skämt, jag ska upp om lite mera än tre å halv timme. Men vaken, det är jag allt. Nu sitter jag å funderar på hur jag ska finna ork till att pallra mej upp imorgon bitti, eller om det är lika bra att sitta uppe resten av natten å sen lägga mej å sova när jag kommer hem imorgon. Fast jag måste till Cissi en snabbis imorgon, glömde kvar min laddare där så nu har jag inget val till att ha mobilen avstängd. Å nu slog tanken mej, hur ska jag kunna komma upp imorgon ifall jag lägger mej å sover? Jag har ingen väckarklocka utan jag ställer alltid min mobil som alarm å mina batterier är stendöda. jaja, då slipper jag fundera mera på vad jag ska göra för jag får helt enkelt hålla mej vaken så jag inte missar bussen imorgon.

Helgens planer har blivit spikade nu ikväll oxå. Jag åker iväg på en liten minisemester till Värnamo närmare bestämt Smålandsstenar för att hälsa på Daniel. Jag saknar honom tokmycket så det ska bli skönt att komma dit även om det bara blir en snabbis den här gången. Men det är bättre än ingenting alls.  Förra alla hjärtans dag bestämde jag mej för att jag skulle ha en pojkvän, vara lyckligt kär å att vi skulle fira den ihop. Nu sitter jag här efter ett år å ingenting är som jag tänkte mej då. Pojkvännen finns inte, lyckligt kär är jag inte å något firande blir det inte heller för den delen. Men vet ni, det gör mej ingenting alls. För det är så mycket hysteri kring alla dom här dagarna, affärerna vill bara tjäna pengar å allt måste vara så påklistrat perfekt. Utan jag kommer istället tillbringa dagen med Daniel å se den som vilken dag som helst. För måste man egentligen ha en speciell dag då allt ska firas å man ska vara extremt super gulliga mot varandra, måste man ha en dag om året för att visa sin kärlek extra mycket? Nej, jag tycker inte det.. Det är viktigt att ta hand om varandra i ett förhållande, hålla det vid liv även om man har en vardag tillsammans. Men för det behövs ingen dag, utan det måste man väl göra alla 365 dagar om året?!

Fick hjälp av söta Amanda att plocka fram en bild utav tatuering nummer två jag ska göra. Det var perfekt storlek på den, kanske gör den litelite större men annars var den super. Ska ha den under nacken i mitten utav ryggslutet precis. Dock ska ja dubbelkolla på två ställen till så det verkligen är rätt tecken för hopp, för det skulle ju kännas lite bittert om det var nått sträck eller liknande som faktiskt var fel. Först tänkte jag göra den hos Daniel nu i helgen, men jag vet inte riktigt om det funkar så annars får ja beställa tid på ANT i gamla stan i slutet av månaden. För nu jäklar ska den på plats, hur ont det än kommer att göra.