Jag har tröttnat regällt på QX nu. Tidigare kunde jag vara inloggad varje dag, flera gånger om dagen. Men nu finns det ingenting som lockar mej längre. Jag kanske loggar in någon gång ibland men lessnar lika fort som jag kommit in. Det känns som om att man vuxit ifrån det där. Det är ett jätte bra sätt för HBT personer att prata med varandra givetvis. Men sidan har blivit så förstörd, allting handlar enbart om sex sex å åter igen sex. Vart tog kärleken vägen? Jag träffade min ungdoms kärlek via den sidan så visst finns det undantag. Men folk verkar tänka mer med kuken än med huvudet idag. Jag skyller absolut inte ifrån mej för jag har själv suttit å raggat där tidigare. Men det ger mej absolut ingenting längre.

Jag vill känna känslan av riktig kärlek igen. Få vakna upp tillsammans på morgonen å veta att man kommer få lägga sej senare på kvällen igen. Skappa ett liv med varandra. Jag är nog typen som vill ha volvo-villa-barn packetet. Tryggheten som ingen annan kan ge än. Det är så stor skillnad på tryggheten ens vänner kan ge, å på vad ens partner kan ge. När jag var i tonåren hade jag alltid en dröm, att jag skulle få träffa mannen i mitt liv å vara förlovad innan jag fyllt 18. Som vi vet gick det inge vidare så jag kanske ska sattsa på 20 istället? Haha, nej då.. Men lite små sött var det iallafall om man får säga så om sej själv. Tidigare har jag nog alltid satt min pojkvänn i första hand, men med tiden har jag verkligen lärt mej att det inte funkar i längden. Att ibland kunna spendera kvällen på tu man hand är jätteviktigt för att sen bara åka hem å sova med varandra kanske. För i längden mår ingen bra utav det. Tyvärr har jag aldrig kunnat koppla av vid såna tillfällen förutom med en person, utan jag har verkligen nojjat upp mej själv å trott det värsta. Men är det riktig kärlek då? Det kan det knappast vara. I början vill man ju verkligen träffas hela tiden, gosa med varandra å bara vara. Vad man gör spelar ju inge större roll utan tiden med varandra betyder allt. Å i början vill man ju självklart ha lite förståelse för det oxå. Men att jag gör om misstaget å sätter mina vänner i andra hand en gång till finns inte på värdshistorien. Även om jag är typen som vill ha kärlek resten av livet kan man aldrig vara helt säker. Pojkvänner kommer, pojkvänner går. Så vem är det som står kvar å torkar ens våta kinder? Jo vännerna. Var rädd om dom!