denna är bloggen perfekt för då har jag en sysselsättning och någonting att göra. Jag kan skriva ner mina inte allt för privata tankar och känslor. Om några dagar är det 8 månader sen jag startade bloggen och ni fick börja följa med i mitt liv. Allt från vardag, fest, glädje & sorg till vänner, kärlek, shopping, praktik och jobbångest. När jag började skriva hade jag precis flyttat till Uppsala och bodde innebonde hos en tjej jag hittat på blocket. Det är historia nu och helst av allt vill jag bara glömma bort det tiden. Nu bor jag i Stockholm, jobbar extra på coop medans jag söker heltidsjobb.. Har fantastiska vänner som jag litar helt och hållet på och en underbar familj som består av Sandra. Letar lägenhet för fullt här i Stockholm och längtar till dagen då jag har min alldeles egna lägenhet och massvis med nya dörrar öppnar i mitt liv.

Ibland undrar jag hur länge till jag ska fortsätta att skriva. Fortsätta låta er följa med i mitt liv så mycket som jag vill ge er. Dagar som varit svajiga har jag sett bloggen som mina fasta trygga punkt och det har aldrig varit ett måste för mej att skriva utan jag har alltid gjort det för att jag tyckt det varit roligt. Orden rinner oftast bara ur mej och jag behöver inte ens tänka efter vad jag ska skriva om eller berätta för er. Men allting har ett slut och jag kan inte tänka mej själv sitta här om tio år och knappra ner några rader varje dag om min vardag. Hur jag byter blöjor på ungarna, städar toaletten och njuter av en god middag i mina vänners sällskap. En dag vill jag verkligen ha det så för innerst inne bor det en familjefar inom mej men jag har inte bråttom, det finns massor jag vill och tänker göra först.

Just nu är jag inne i en mellanperiod, saker och ting kunde ha varit bättre men det är absolut inte skit. Jag vill bara ha lite rätsida på allting och lyckas få mej den här lägenheten jag alltid drömt om och ett jobb jag trivs och vill jobba med. Dom här månaderna som arbetslös har varit hemska, till en början var det självklart sjukt skönt med en lång semester men jag älskar att jobba och tröttnade ganska så snabbt på allt dö tid som kom. Jag blir tillfredställd utav att få hjälpa människor att hitta deras behov och ha en stabil punkt att gå till varje dag sitter inte fel. Sen att det kommer pengar med ett jobb underlättar ju saker väldigt mycket för även om du inte blir lycklig utav det kan du leva livet på ett helt annat sätt med pengar.