Till slut pallrade vi oss ut och tog bussen till baby´s mamma så jag fick träffa henne för första gången men jag tycker alltid det är jobbigt att träffa familj och släktingar men det gick finfint och hon var en härlig prick. Vid fem tiden tog vi en promenad till hans morfar och grattade honom på sin föddelsedag. Det var däremot lite jobbigare, allt kändes väldigt stelt och jag kände mej en aning obekväm faktiskt. Ångesten smällde till mej rakt på käften och jag började tänka på massa saker jag inte alls skulle tänka på där och då. Men det känns bättre nu, jag vet vad jag har framför mej och vad jag måste göra. Det är inte lätt men det som är mest rätt. Det har börjat gått upp ett ljus för mej nu att jag inte kan göra såhär mot mej själv längre bara för att vara snäll..

Inatt sover vi hemma hos hans mamma som jobbar natt. Jag slängde ihop pasta med fläskfilé, vitlök och massa krydor till en krämig blandning med creamfrech till middag och det blev smaskens. Det blir nog ganska lugnt ikväll, vi har laddat upp med massa filmer och chips men jag är lite smått uttråkad och vill hitta på något galet. Jag vill få en kick av livet... Jag börjar bli smått trött på att dom flesta dagarna ser likadana ut.

Nu väntar duschen på  mej efter att jag tagit en cigg och sen blir det filmmaraton, jippiie eller nått.