Det är såhär jag gör när livet där ute blir för jobbigt, när allting går riktigt fel och jag inte vet vad jag ska ta mej till. Idag har jag inte gjort annat än att suttit ute på balkongen i min lilla bubbla och läst eller legat i sängen och sovit. Sovit bort allting så jag sluppit känna efter. Mobilen har ringt gång på gång men jag har inte orkat. Folk har frågat vad det är men jag kan inte uttrycka mej just nu för andra. Kissekatt har kommit fram och puttat på mej med sin nos som om att han förstått att något är galet men jag har bara puttat bort honom. Det är så lätt att vara klok åt andra och hjälpa dom men när man själv vaknar upp en morgon som denna och bara vill spy av all sin egen ångest är det inte lika lätt. Som vanligt är det inte bara en grej utan jag har samlat på mej en liten hög som runnit över nu, igen. Den jag helst av allt skulle vilja ha här är så långtlångt borta och jag vågar inte ta upp telefonluren och slå en signal för det är så länge sen vi pratades vid. Jag vill inte visa mej för någon såhär, punkt.

Jag och baby har haft det ganksa tufft den här helgen oxå och det påverkar givetvis allting lite. Men mer om det blir det inte sagt hära.
 
innan mörkret faller
ska jag lämna några varma rader
ska jag vara din starka vän
ska jag visa upp några bättre sidor
och lova dig någonting igen

innan morgonen kommer
ska jag vända alla kappor tillbaka
och lita mer på min kraft
ska jag hämta nånting jag förlorat
en vilja som jag faktiskt haft

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
jag har trampat upp stigar där gränserna går

innan mörkret faller
vill jag reda ut några saker
inga rätt och inga fel
vill jag öppna för en vapenvila
du har din och jag har min del