Vem är du? Och vem är jag? Vad har du för rätt att kritisera mej och vad har jag för rätt att kritisera dej? Det är en flummig värld vi lever i. Man försöker få saker att gå ihop på bästa sätt, famla sej ut ur dimman och hålla fast vid sina drömmar och mål. Jag vet vad jag vill, jag vet vart jag ska men ibland räcker det inte alltid hela vägen. Det är en svår värld. Men vad gör man då? Det är bara att kravla sej upp hur hårt livet än spottar på än i ansiktet. Ta nya tag och kanske sätta del mål. Men jag kan inte sticka under stolen med att man bli trött, trött i själ och kropp.

Idag är jag trött i själen och mina kinder har varit blöta på tok för mycket, men jag tillåter mej så mycket jag kan att låta allting komma ut. Jag kan inte spara allt inom mej även om det ibland är det enklaste för stunden och ibland kommer det inte alltid ut i ord. Det kommer alltid en morgondag. Döm mej inte, jag försöker varje dag. varje timme och varje minut. Ibland lyckas man och ibland går det rent åt helvete. Det låter så enkelt och bara säga att det är och ta nya tag men det är ända vägen upp men det är inte enkelt utan det kan vara rena helvetet och göra hur ont som helst men de är det ända rätta. Alla har ett val, vissa kan påverka det mer än andra men det är bara du själv som kan bestämma dej för hur du vill ha det även om alla har olika förutsättningar i slutändan. Det är inte lätt alla gånger men måste försöka, det finns inget annat. Vissa gånger känns det som om att man är ensamast i världen, ingen förstår än och precis allt är fel. Men försök att se det bra i livet och våga be om hjälp eller stöd. Jag är ingen expert på det själv utan snarare super dålig på det, jag har jättesvårt att se guldkorna i livet när det kommer kämpar i hjulen gång på gång. Men efter reng kommer solsken så länge man har tålamod att vänta ut regnet. Det låter som en väldig klycha men det är sant. Jag har mått dåligt, väldigt dåligt och trott att det varit slut här och nu, men jag har även mått väldigt bra och älskat livet och så vill jag ha min framtid. Älska livet med mina nära och kära i en normal värld med normala saker.
 
Musiken har varit en väldigt stor hjälp, den har både förstått mej och jag har förstått den. En tröstande röst i mina öron som satt ord på en del känslor och tankar. Jag har aldrig påstått att livet varit lätt, men det har format mej till den människa jag är. Hur hade jag varit annars? Vem hade jag varit? Självklart kan ja bli avundsjuk på massor här i livet, önskar att jag kanske fick ha det som ´dom´ men att tycka synd om mej själv är det sista jag tänker göra. Jag ser det helldre som en lärdom, jag fick något annat - jag fick erfarenhet och jag blev formad, kanske den hårda vägen men när man kommer ur den här dimman kommer allt slit vara värt. Jag kommer titta tillbaka på mej själv och tänka ´Wow, jag fixade det!´ Det är lång väg kvar och mina kinder blir ofta fortfarande blöta när allt känns åt helvete och pressen från alla håll och kanter känns för stor & tung men jag försöker, jag måste försöka för i min värld finns det inget annat alternativ.