Jag har inte lust med någonting, jag har massa papper som väntar på att bli ifyllda. Måste skriva ihop ett mail. Städa här hemma, tvätta, hoppa in i duschen och ringa några samtal.. Det är massvis med saker att göra men ändå fastnar jag i sängen med datorn på magen. Jag är hopplös! Men det finns ingen ork eller lust till någonting utav det där ikväll. Det är skitväder ute, det är måndag imorgon och jag har knappt några roliga planer att se framemot just nu.. Visst, imorgon kommer väl hela veckan vara fullspickad igen som vanligt men söndagar känns alltid lika sega på någotvis.

Idag har vi inte gjort mycket alls. Jag har legat framför tv:n och zappat runt mellan olika tv program och sen käkade vi middag tillsammans innan jag åkte hem. Var hemma vid nio och fastnade vid tv:n igen. Kissekatt har tyddligen varit ute på äventyr i helgen så han blödde massor ovanför ögat och sen hade han ett jack i huvudet som blödde, jag förstår inte varför mormor inte ser sånt när jag inte är hemma. Så det var bara att hålla fast honom och börja tvätta rent, blir det inte bättre imorgon får jag ta honom till vetrinären. Men jag blir så jävla förbannad, jag vet att vi skaffade en försäkring på honom när han kom till oss men nu finns den tyddligen inte kvar. Var det svårt att betala in 250 kronor i kvartalet eller säga till om att dom inte tänkte göra det längre så jag åtminstonde kunde göra det. Jag har verkligen inte råd med att ta honom till vetrinären nu och lägga ut massa pengar men ifall han behöver åka dit har jag inget val. Han är mitt allt...  

Usch, allt känns så fel nu. Det har varit en bra helg men så fort jag kliver innanför dom här dörrarna kommer allting som en käftsmäll och ja faller i humöret pladask. Jag måste bort härifrån men hur...?



Har du aldrig varit där kommer
du aldrig förstå vad det innebär.
Det kanske inte syns på utsidan
men på insidan märks det desto mer.
Bakom fasaden finns någonting helt
annat som det inte är många som får ta
del utav, men det finns där.