Vaknade upp vid 11 tiden i morse och kände hur utvilad jag var. Det var så skönt att vakna utav sej själv i någelunda tid och inte vara trött. Stannade kvar i Masmo till lite efter tre innan jag bestämde mej för att det var dags att åka hem. På tunnelbanan hem började jag kallsvettas något fruktansvärt, fick feber och världens huvudvärk. Det känns som om att det är ett helt byggarbetslag som håller på att spränga ett stort berg inuti mitt huvud var femte sekund. Blää, jag är trött på att vara halv krasslig nu hela tiden. När jag kom hem la jag mej i mormors säng på direkten under ett stort duntäcke och det är här jag tillbringat kvällen. Trotts duntäcket och flera lager kläder kan jag inte sluta frysa, usch vad är det för skit jag åkt på? Felix är lika trogen som vanligt och har legat tätt in till min kropp hela tiden, gossat massor när jag varit vaken och sovit när jag sovit, det har varit så mysigt. Vem har sagt att man behöver en man i livet? Katter funkar alldeles utmärkt. haha!!

Mormor springer fram och tillbaka hela tiden, för att höra hur allting är och vad jag gör. Det är super sött och gulligt, men för stunden är det bara extremt jobbigt och jag tror att jag får frispel snart. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga på ett bra sätt utan att låta totalt jävla sur och grinig att det bara är jobbigt när hon kommer in just nu, för visst hade jag berättat för henne att jag hade huvudvärk till tusen?!?! Jag lovar att säga till ifall jag blir sämre, för när man just slumrat till är det inte så roligt att bli väckt stupp i kvarten utav att ha henne springandes här. 

Stoppat i mej litelite mat nu, tänkte lägga ifrån mej datorn, stoppa i mej lite piller mot febern och försöka somna om med kisse brevid mej. Hoppas på att jag tillfrisknat så pass mycket så att jag kan gå till praktiken imorgon iallafall, vet inte hur hårda hyresvärden är ifrån ungdomslägenheterna med att kolla frånvaro och liknande. Men det visar sej imorgon ifall jag pallar att pallra mej iväg dit.