Tro inte att du får vara hur du vill. Nej! Det går då verkligen inte för sig.. Idag, liksom det alltid varit, gäller det att anpassa sig till mängden. Normerna styr!

De första ord jag kläckte ur mig då jag fick träffa min lillebror strax efter hans födelse var:

"Konstig nesa!"

Och visst.. Hans näsa var inte som alla andras. Faktum var att den inte fanns. Hampus, som min lillebror heter, föddes faktiskt utan näsa. Vad som istället fanns var ett stort, blodigt hål. "En konstig nesa", tänkte jag helt enkelt!

Bara när Hampus var någon dag gammal genomförde han sin första operation, och har fortfarande flertalet framför sig. Trots det faktum att han idag är hela 16 år och redan genomlidigt ett tiotal. Frågan är dock; Gör han det för egen vinning, eller för samhällets skull?

Mina föräldrar var måna om att inte operera honom för mycket. De ville inte att han skulle skämmas för sin aningen annorlunda näsa, utan snarare var stolt över den. Den var trots en del av honom och hans identitet. Något han blev född med. Det gick dock inte för sig. Plastikkirurgerna på sjukhuset satte ner foten och sade NEJ. Det fanns en risk för att han skulle bli mobbad, hävdade de.

En fråga vi borde ställa oss lite oftare är om vi egentligen gör saker för våran egen skull, eller för att passa in i normerna och samhället?

Visserligen var jag bara två år när jag sade detta till Hampus och kanske därför hade lite svårt med det där. Vad som förvånar mig är dock att folk aldrig slutar fråga. Så väl vuxna som barn kommer fortfarande fram idag bara för att fråga om den konstiga näsan. Varför är något konstig och annorlunda när det istället skulle kunna vara lite mindre vanligt?

Förhoppningsvis har ni fått er en tankeställare efter detta lilla framträdande. Folk är inte som alla andra hur gärna man än vill vara det. Det är normerna som bedrar oss.

Min lillebrors nesa är inte konstig, den är unik!