Det är så lätt att man glömmer bort att faktiskt vara tacksam för det man har, för den man är och det man gör. Det är hur enkelt som helst att bara sitta och klaga, ta livet förgivet, önska sej någonting annat och vara avundsjuk på det man inte har. Jag har gjort precis det ibland när jag känt mej helt lost, knappt kunnat skilja på dag och natt.. Men.. Försök att vända all den kraften till att vara tacksam för det du har. Jag är supertacksam för livet trots att det varit hårt, för mina fina vänner som finns där för mej varje dag, för att jag formats till den människa som jag är och det livet ger mej. Livet är orättvist och inte alltid det bästa, men du väljer till stor del själv hur du vill ha det och vad du vill göra. Ibland kan allt kännas skit, kännas som om ingen förstår dej och du är ensamast på världen. Men unna dej det där lilla extra då, utmana din egen ork så ska du se att du fixar det. Självklart måste du ge dej själv till att vara ledsen och lost, men se till att inte fastna i det. Det är absolut inte lätt, men det går om man vill tids nog. Det är tålamod som gäller, det fick jag lära mej idag utav Marianne! Jag har varit nere på botten flera gånger om, men jag har inte haft någon annat alternativ än att ta mej upp igen hur tufft det än är. Jag har inte haft någon som kunnat städa upp efter mej om jag klantat till det rejält utan du har bara dej själv att vinna över. Det är inte alltid roligt, men att ge upp sitt sista hopp är som att lägga sej ner och dö på en gång. Hoppet och drömmarna är det sista du har kvar och som håller dej levande. Håll i dom hårt!