Gaaahh!!! Med den här jävla stenåldersdatorn tar saker fan hundra år att göra. Det har nästan tagit mej en halvtimme för att ladda upp bilderna!!! AAAAAAAAAAAAAAHHH !!!!!


Sådär, nu har jag avreagerat mej någerlunda. Var alldeles jättetrött när jag kom hem igår så det blev som ni ser inte många rader skrivna. Hursomhelst gick operationen bra... Jag fick följa med Tobbe ner på operationssalen fram tills han blev sövd och därefter skulle sjävla operationen ta en timme och dom skulle ringa när han hamnade på uppvaket. När en och en halv timme hade gått började jag undrade vad som hade hänt och försökte få tag på någon ansvarig som kunde besvara mina frågor. Men det var inte helt enkelt.. Tiden gick och det hade ytterligare gått en timme när jag äntligen fick tag på någon som kunde bekräfta att han låg på operationsbordet och blev igensydd men mer än så fick jag inte veta. Kändes som om att jag kunde andas ut lite men all trötthet och ovissheten gjorde att allting kändes så mycket värre än det kanske var och jag började störtgråta och visste inte vart jag skulle ta vägen. Narkossystern som vi träffat några dagar tidigare hittade mej sittandes på golvet och undrade vad som var fel och jag berättade att jag inte visste vad som hänt eftersom ingen ringt mej.. Snäll som hon var tog hon kontakt med dom som varit med under operationen och fick bekräftat att han hamnat på uppvaket och det skulle dröja ytterligare en timme innan jag fick träffa honom... Och det var nog en av dom längsta timmarna jag varit med om!

Det var så himla skönt när jag äntligen fick gå in på uppvaket och träffa honom. Det var en väldigt nyvaken skrutt som klämde fram ett "heeej älskling" och ett leende på läpparna innan huvudet föll ner på huvudkudden igen. Vi fick stanna kvar där drygt en timme eftersom han var så trött efter narkosen innan han rullades upp på avdelning. Kändes ganska onödigt att jag skulle stanna kvar när det enda han gjorde var att sova så när jag pratat med systrarna och försäkrat mej om att dom skulle ringa ifall något skulle hända bestämde vi att jag skulle åka hem och försöka sova lite..

Och det var inte helt lätt.. Jag har tyckt att Tobbe snarkar mycket men det är inte i närheten utav vad hans föräldrar gjort inatt. Trotts en stängt dörr och en korridor emellan har det varit som om att att vi sov brevid varandra med en skynke imellan. Istället låg jag och kollade på flera avsnitt utav S.O.S Gute på webben så när väckarklockan ringde klockan sju i morse var jag något död.

Kom till sjukhuset vid halv nio-tiden och ganska så snart efter fick vi träffa läkaren. Operationen hade gått väldigt bra och det var ingenting att oroa sej över. Mycket vila, mediciner och korta promenader ofta. Så med andra ord var det fritt fram att lämna sjukhuset och vi blev skjutsade hem till hans föräldrar. 

Idag har det inte blivit många knop gjorda. Vi satt och pratade ett bra tag med Per (Tobbe´s pappa) som hade en del grejer att ta upp med oss och sen har vi bara slappat. Om ett tag ska vi åka ut ännu lite längre på landet - Skäggäng där vi har gården för oss själva. Känns inte som någon höjdare direkt eftersom Tobbe fortfarande måste ta det lugnt men jag får väl leta fram geväret om någon björn kommer i närheten och lära mej hur jag ska elda i så det kommer värme till huset, hahahahaahah.. För det ska bli lite skönt att vara ensamna och inte springa in i hans föräldrar ikväll. Inget ont om dom men det blir alltid lite stelt och jobbigt och bo så nära inpå.  

Eftersom det inte finns något internet ute på Skäggäng och den här daton kommer från 1800- talet blir det lite dåligt med bloggningen.

love,

daniel

Tobbe på sjukhuset och jag i min nya fina Canada Goose som jag bara älskar.
 

Fin utsikt från sjukhusfönstret.