"Innan du kan ta dej upp måste du kracha totalt och nå botten"

Sitter hemma hos Louise och Anna med Tobbe och pratar. Kärringen där hemma har spårat ut totalt och gjort livet riktigt jävla surt för oss båda och just för sekunden känns allting åt helvete. Jag har gråtit så jag knappt vet mitt namn längre men efter en natts sömn kanske allting känns lite lättare, jag vet inte.. Nu vill jag bara åka hem men jag ska inte göra någoning förhastat.

Jag längtar efter er alla där hemma så mycket, ni finns i mina tankar varenda vaken sekund.