Oj vad fort tiden går.. Det är redan 1 oktober och bara drygt 3 månader kvar till julafton. FATTA, 3 månader till snö och slask. Det kändes som nyss jag gick med uppvikta jeans och endast en t-shirt. Hösten har bankat på dörren och lämnat sommaren efter sej, men jag gillar hösten på många sätt. Alla mysiga koftor, stora stickade halsdukar, leevande ljus och en bra bok i soffan under en filt.

Kunde nog inte vaknat på bättre sätt här hemma i Sverige än att baby ringde och väckte mej med sina fina röst. Tyvärr tog hans pengar slut alldeles för fort och det blev ett kort samtal. Nu blir det en snabb dusch och sen ska jag in till stan för en lång fika. Måste även leta rätt på telefonkort som gör att det blir billigare att ringa till utlandet, något som vet vart man kan köpa det?

Det är inge bra dag alls idag. Mitt tålamod ligger nere på botten och jag känner mej sjukt rastlös och förvirrad. Jag vill bara åka tillbaka till himmelriket och vara hos min prins på en gång, saknaden är stor och det känns som om att vi måste bestiga monteverest för att få vara tillsammans. Förhoppningsvis dröjer det inte länge tills vi är med varandra igen men allt känns som en evighet förtillfället. Att allt kan kännas så rätt på så kort tid, livet kan verkligen överraska än ibland för det här trodde ja då aldrig..