Tittat igenom massa gamla bilder sen flera år tillbaka på datorn och gud vad jag saknar mitt hår nu. Vad fint det var! Hur kunde jag vara så dum att jag rakade av mej allting? Sekunderna efteråt ångrade jag mej på en gång. Nu håller det iofs på att växa ut igen men det tar sin lilla tid. Jag kommer ihåg förra sommaren då håret var så långt att jag fick upp håret i en liten toffs. Det var den där mellanperioden där man inte kunde göra så mycket med håret och vad man än gjorde såg dej förjävligt ut, hade jag fått behålla det bara 2-3 månader till hade det varit perfekt. Men sen var jag och klippte mej på lunchen för att jag skulle ut på kvällen och jag sa tydligt och klart att jag bara ville klippa topparna. Helt plötsligt låg allt mitt hår på golvet och jag satt bokstavligen och grät. Frisören påstod att allt var så slitet och han tog sej rätten till att ha fri händer och exprimentera lite med mitt hår. Sen dess har jag försökt att spara igen, haft en liten lugg men tröttnat så fort man kommit in i den där perioden igen där det är så svårt att göra något med håret. Tillslut tröttnade jag ännu mera och rakade sidorna och hade en paradise hotel Cimon frisyr och var mycket nöjd till jag fick ett ryck jag inte förstår och ser ut som jag gör idag.