Står på perrongen i gullmars och väntar på tunnelbanan. Äntligen kan jag bara säga, 18 timmars jobb är slut och jag är bokstavligen helt död. Mina stackars fötter gör så ont, vill bara hugga av mej båda två just nu. Hemma väntar sängen och imorgon eftermiddag går jag på min semester. Hur underbart känns inte det liksom? Sätter mobilen på ljudlöst nu så ja kan sova tills jag vaknar utan någon klocka. De är alltid samma visa varje gång man jobbat helg så träffar man på massa fulla människor när man ska hem, klockan är fan åtta nästan. Hur orkar dom?