Jag har dagar som dessa ibland. Där jag varken känner mej glad eller ledsen. Utan bara är. Vet vad jag vill eller inte vill. Allt är bara ett stort frågetecken. Sista tiden har jag verkligen tagit mej en funderare och frågat mej själv vad det är jag vill med mitt liv. Är det inte dags att börja plugga upp dom där satans betygen så jag kan ta mej någonstans eller ska jag fortsätta knega på med jobben och se vart det här sista jag ska göra leder? Klockan går och jag börjar känna stressen. Jag vill slå mej till ro, skaffa mej mitt eget place, ha ett riktigt jobba. Skaffa mej en säkerthet och trygghet. För mej är det jätteviktigt att få alltihopa det där. Men samtidigt som jag vill ha allt det där vill jag bara fly iväg ett år, göra något helgalet, slippa leva det här vuxen livet och ta dagen som den kommer.