Dag 01 - Om mej
Well, jag ska göra ett försök.. Det finns nog inge värre än att skriva om sej själv. Hålla balansen med vad som är för privat och inte.
Det finns mycket som jag vill behålla för mej själv och det här är absolut inte allt, men här kommer en liten titt om vem jag är och hur jag växt upp. Och allt blivit idag. Jag står för varenda ord som är skrivet och vet vart jag varit och vem jag är. Döm mej inte nu för vi alla har ett förflutet.
Daniel var namnet som ni redan känner till och är född den 25 mars 1990 på Nacka BB. Mina första år tillbringade jag först ute i Orminge och sedan Nacka där jag bodde tillsammans med min mamma och bror. Sommaren när jag precis slutat fjärde klass flyttade vi ut på lander toooo far awaaay och bodde i ett litet hus som jag aldrig riktigt trivdes i. Tänk er själva - Bussarna gick kanske varannan timme, på vintern var det kolsvart och att inte få duscha hur länge jag ville blev jag tokig över. Två år bodde vi där och jag lekte med grannungarna, gick i skolan och allt var väl som de va eftersom jag alltid haft en liten speciell relation till min familj. Det var tingsrätt förhandlingar och advokater inblandade angånde vårdnaden över mej.
Sjätteklass fick jag gå om och vi flyttade närmare stan närmare bestämt Orminge. Jag var tonåring, vild och lite galen Hemma var det som sagt som det var och jag sökte mej till mina vänner. Började på en skola i Farsta och på den tiden hängde jag mycket med Sanna och folket ifrån Hässelby. Jag minns inte helt säkert om jag hunnit fylla fjorton eller om jag fortfarande var tretton och skulle precis fylla det men då lämnade jag min mamma och flyttade till min första fosterfamilj. Det var sent på kvällen och jag kom först till ett hem i Spånga där jag skulle invänta en familj som kunde ta emot mej. Dagar blev till några veckor och jag hamnade hemma hos ett par i Västerhaninge där jag bodde 10 veckor. Sen hamnade jag tillbaka på hemmet i Spånga i väntan på en ny familj. Jaf flyttade in på ett behandlingshem men fick bara bo där i fyra dagar eftersom jag inte hade något drog missbruk och det hade dom som bodde där. När chefen kom tillbaka ifrån sin semester blev hon rasande och jag fick flytta därifrån för det var ingen bra miljö för mej att vara i. Återigen hamnade jag ute i Spånga... Den här gången tog det lite längre tid och framtiden kändes oklar och läskig men jag hamnade ute på landet i Uppsala på en gård tillslut. Först hade jag sommarlov så på förmiddagarna fick vi jobba för 50:- om dagen och sen vara lediga på eftermiddagen, efter några veckor började skolan. Dock trivdes jag aldrig hos familjen, på landet eller i skolan så jag rymde där ifrån flera gånger. Hem till mitt älskade Stockholm. Efter mycket om och men var jag tillbaka i Spånga där allting började och fick återigen vänta.. Men det var ohållbart och jag flyttade hem till min mormor och morfar. Hela tiden blev vi lovade att ett nytt boende skulle ordnas veckan där på och men ingenting hände, fem veckor gick och sent en onsdags kväll flyttade jag till Enköping. Där bodde jag i nästa två år, gick i skolan och jobbade extra. På ett år fick jag godkänt i alla ämnen förutom två och allt kändes okej på väldigt länge. Jag pendlade hem till Stockholm i princip varje helg och då bodde Cissi hos mej när jag var hemma i Stockholm.
Jag hade hunnit bli 16 och det var sommar. Skolan var slut och jag var så stolt över mina betyg, hade tillochmed lyckats få ett VG i slutbetyg i ett av ämnerna och det trodde jag aldrig. Det var dags för mej att flytta hem till mamma och Stockholm igen. Hon hämtade mej i Enköping och vi åkte hem med alla mina saker. Ett nytt liv väntade, trodde jag..
Veckorna gick, det var sommar och jag jobbade först extra på hennes jobb och sen på en reasturang i Nacka forum. Kom ut som gay, åkte utomlands med mamma och min morfar var svårt sjuk och döende. Skolan började och jag började i ute i Farsta igen på samma skola som förut, ja fann min än idag goda vän Lina och allt kanske inte var helt enkelt hemma. Hade vi haft för bråttom? Det var bråk, elaka ord, svek och sorg hela tiden. Vännerna lockade åter igen och jag höll mej undan så mycket det bara gick. Hamnade i ett förhållande som var allt annat än bra, kämpade på i skolan och jobbade extra.
Det var dags att söka in till gymnasium men mina betyg var inte att hurra för så det skulle bli svårt att komma in på något program. Beslöt mej för att läsa upp en del ämnen på IV i Liljeholmen och det gick väl bra i några veckor tills jag beslutade mej för att hoppa av då jag fick jobb i en skobutik.
Sen kommer en del jobbiga år jag bestämt mej för att lägga bakom mej och inte prata om här. Det blev olika flyttar, bytte jobb, bröt kontakten igen med min mamma, hamande i dåligt sällskap och hann med några månader boendes i Tyskland. Var arbetslös och såg ganska mörkt på livet. Och mycket mycket mera...
Idag är mycket av allt det där minnen som jag bara plockar fram när jag är ensam. Ibland kan jag prata om det men oftast vill jag låta allting vara. Jag mår bra, har ett fint jobb som jag trivs med, fantastiska vänner och en skola som jag kommit in på med start i januari. Längtar efter att träffa honom med stort H och tillbringa livet tillsammans med och månar om det som är viktigt för mej. Jag är säker på mej själv till 110% och har lärt mej otroligt mycket av dom här åren. Man kan väl säga att de är dom som har format mej till den jag är... Både på gott och ont men mest gott.
/ Daniel Rahm
Det finns mycket som jag vill behålla för mej själv och det här är absolut inte allt, men här kommer en liten titt om vem jag är och hur jag växt upp. Och allt blivit idag. Jag står för varenda ord som är skrivet och vet vart jag varit och vem jag är. Döm mej inte nu för vi alla har ett förflutet.
Daniel var namnet som ni redan känner till och är född den 25 mars 1990 på Nacka BB. Mina första år tillbringade jag först ute i Orminge och sedan Nacka där jag bodde tillsammans med min mamma och bror. Sommaren när jag precis slutat fjärde klass flyttade vi ut på lander toooo far awaaay och bodde i ett litet hus som jag aldrig riktigt trivdes i. Tänk er själva - Bussarna gick kanske varannan timme, på vintern var det kolsvart och att inte få duscha hur länge jag ville blev jag tokig över. Två år bodde vi där och jag lekte med grannungarna, gick i skolan och allt var väl som de va eftersom jag alltid haft en liten speciell relation till min familj. Det var tingsrätt förhandlingar och advokater inblandade angånde vårdnaden över mej.
Sjätteklass fick jag gå om och vi flyttade närmare stan närmare bestämt Orminge. Jag var tonåring, vild och lite galen Hemma var det som sagt som det var och jag sökte mej till mina vänner. Började på en skola i Farsta och på den tiden hängde jag mycket med Sanna och folket ifrån Hässelby. Jag minns inte helt säkert om jag hunnit fylla fjorton eller om jag fortfarande var tretton och skulle precis fylla det men då lämnade jag min mamma och flyttade till min första fosterfamilj. Det var sent på kvällen och jag kom först till ett hem i Spånga där jag skulle invänta en familj som kunde ta emot mej. Dagar blev till några veckor och jag hamnade hemma hos ett par i Västerhaninge där jag bodde 10 veckor. Sen hamnade jag tillbaka på hemmet i Spånga i väntan på en ny familj. Jaf flyttade in på ett behandlingshem men fick bara bo där i fyra dagar eftersom jag inte hade något drog missbruk och det hade dom som bodde där. När chefen kom tillbaka ifrån sin semester blev hon rasande och jag fick flytta därifrån för det var ingen bra miljö för mej att vara i. Återigen hamnade jag ute i Spånga... Den här gången tog det lite längre tid och framtiden kändes oklar och läskig men jag hamnade ute på landet i Uppsala på en gård tillslut. Först hade jag sommarlov så på förmiddagarna fick vi jobba för 50:- om dagen och sen vara lediga på eftermiddagen, efter några veckor började skolan. Dock trivdes jag aldrig hos familjen, på landet eller i skolan så jag rymde där ifrån flera gånger. Hem till mitt älskade Stockholm. Efter mycket om och men var jag tillbaka i Spånga där allting började och fick återigen vänta.. Men det var ohållbart och jag flyttade hem till min mormor och morfar. Hela tiden blev vi lovade att ett nytt boende skulle ordnas veckan där på och men ingenting hände, fem veckor gick och sent en onsdags kväll flyttade jag till Enköping. Där bodde jag i nästa två år, gick i skolan och jobbade extra. På ett år fick jag godkänt i alla ämnen förutom två och allt kändes okej på väldigt länge. Jag pendlade hem till Stockholm i princip varje helg och då bodde Cissi hos mej när jag var hemma i Stockholm.
Jag hade hunnit bli 16 och det var sommar. Skolan var slut och jag var så stolt över mina betyg, hade tillochmed lyckats få ett VG i slutbetyg i ett av ämnerna och det trodde jag aldrig. Det var dags för mej att flytta hem till mamma och Stockholm igen. Hon hämtade mej i Enköping och vi åkte hem med alla mina saker. Ett nytt liv väntade, trodde jag..
Veckorna gick, det var sommar och jag jobbade först extra på hennes jobb och sen på en reasturang i Nacka forum. Kom ut som gay, åkte utomlands med mamma och min morfar var svårt sjuk och döende. Skolan började och jag började i ute i Farsta igen på samma skola som förut, ja fann min än idag goda vän Lina och allt kanske inte var helt enkelt hemma. Hade vi haft för bråttom? Det var bråk, elaka ord, svek och sorg hela tiden. Vännerna lockade åter igen och jag höll mej undan så mycket det bara gick. Hamnade i ett förhållande som var allt annat än bra, kämpade på i skolan och jobbade extra.
Det var dags att söka in till gymnasium men mina betyg var inte att hurra för så det skulle bli svårt att komma in på något program. Beslöt mej för att läsa upp en del ämnen på IV i Liljeholmen och det gick väl bra i några veckor tills jag beslutade mej för att hoppa av då jag fick jobb i en skobutik.
Sen kommer en del jobbiga år jag bestämt mej för att lägga bakom mej och inte prata om här. Det blev olika flyttar, bytte jobb, bröt kontakten igen med min mamma, hamande i dåligt sällskap och hann med några månader boendes i Tyskland. Var arbetslös och såg ganska mörkt på livet. Och mycket mycket mera...
Idag är mycket av allt det där minnen som jag bara plockar fram när jag är ensam. Ibland kan jag prata om det men oftast vill jag låta allting vara. Jag mår bra, har ett fint jobb som jag trivs med, fantastiska vänner och en skola som jag kommit in på med start i januari. Längtar efter att träffa honom med stort H och tillbringa livet tillsammans med och månar om det som är viktigt för mej. Jag är säker på mej själv till 110% och har lärt mej otroligt mycket av dom här åren. Man kan väl säga att de är dom som har format mej till den jag är... Både på gott och ont men mest gott.
/ Daniel Rahm
Kommentarer
Trackback
