Det är många som ringer och vill hitta på saker att göra. Gå ut, fika, äta middag, gå på stan, shoppa osv.. MEN.. Jag har verkligen ingen lust eller ork. Kanske om några dagar eller så, men inte nu - inte ikväll. Det är så trivsamt att vara hemma. Gå i mina mjukisbyxor, stora tröja och tofflor. Njuta av lugnet och tryggheten, underbart. Trodde då aldrig att jag skulle bli såhär hemmakär som jag blivit på dom här dagarna nu. För första gången på länge kopplar jag av utan att bli rastlös och det är så underbart. Jag hade ingen aning om att det kunde kännas så bra att bara gå hemma en hel kväll. Hela rummet är upplyst av massa levande ljus som jag tänt upp. Sitter i sängen med datorn och en filt. Pratar med lite vänner på msn och sms:ar..

Jag kan inte sticka under stolen med att det känns förbannat tungt med jobbsituvation och jag känner mej sjukt uppgiven och ledsen över den så känns det som om att man kan hantera det. Min tid kommer även om jag tycker det går sjukt långsamt. Skulle så gärna vilja ha ett arbete att gå till redan imorgon för jag älskar att jobba. Förhoppningsvis kanske jag blir kallad till några interjuver nästa vecka på jobben jag sökt idag och då är det bara att tuta och köra. Fast det var det där med att sälja sej själv.. Det är knepigt. Om jag bara hade haft jobbet så vet jag att dom hade varit nöjda för jag hade gjort mer än mitt bästa.