Ibland tar sorgen och tomheten över mej.
Det finns en stor mängd sorg inkappslad i mej,
och ibland kan jag inget göra för att behålla
det inne i kappseln.

Så extremt trött på när mörkret faller över än och man
känner sej sådär vilse.
Jag vill bara gräva ner mej och vänta tills det har gått över.
Jag vill inte behöva kolla mej själv i spegeln och se
en tom men endå smärtsam blick som stirrar tillbaka på mej.

Raderna där uppe är inte skrivna utav mej, men jag kunde inte sagt orden bättre själv.
För det beskriver verkligen hur det ligger till inne hos mej. Jag tänker inte gå ut med namn
eller plats där jag lånat det ifrån för det har ni inte med att göra. Men du som skrivit, du vet.
Och du träffade mej rätt i prick.