När jag satt och pratade med Hannes över en cigg ute på balkongen idag konstaterade vi hur snabbt tiden går och hur mycket vi hunnit med under våran vänskap. Och inte bara det, det har hänt så himla mycket i mitt liv sen bara i sommras så jag knappt kan tro att det är sant. Nu när jag tänker tillbaka på allt så blir jag alldeles glad av allt fint jag gjort tillsammans med mina nära & kära. Självklart har det funnits stunder då allting varit helt kolsvart och allting har varit helt hopplöst. Men den bästa medicinen är nära & kära som stöttar och tror på än. Jag älskar er allihopa så mycket på olika sätt, mina små skatter..

Jag har vänt sida, ett nytt kapitell har precis börjat och jag börjar hitta min inre frid. Att jag bestämde mej för att komma hem och flytta till eget är bland dom klokaste besluten jag tagit. Det bästa i mitt liv. Fortfarande finns det bitar som måste falla på plats som ekonomin, jobb  och annat men som Sandra påminde mej om igår, jag har faktiskt bara varit hemma en vecka än så länge och att jag måste ge det lite tid. Ja jag vet, hon har rätt. Det gäller att inte glömma bort det.