Frågorna är många och svaren är få. Jag kravlar runt i den här laborinten halvt blind utan att hitta några svar. Tittar åt höger, åt vänster, upp och ner. Fortfarande lika undrandes. Det hugger till lite i hjärtat. Hur hamnade jag ens här är en av alla mina frågor jag har? Att gå från att "få" nästan allt till ingenting får mej att undra väldigt mycket. Det är så lite som krävs just nu. 


Telefonen ringde nyss med inte så roliga beskedd. Jag har en vän som mår fruktansvärt dåligt och jag är riktigt orolig. Helst av allt skulle jag bara vilja sjukskriva mej inatt och finnas där men det finns inga chanser i världen att jag kan göra det, så jag hoppas den här natten går fort som tusan för imorgon när jag slutat måste jag åka dit på en gång. Just nu vet jag inte vad som väntar mej men min famn står alltid öppen och efter att sett situvationen med egna ögon får jag agera utifrån det. Älskade älskade vän, snart är jag hos dej.  


Måste sätta fart här och packa om väskan och sen springa iväg. Jag finns på mobilen för nu vet jag inte när jag kommer hem igen.