jobbsnack....
Hannes tittade förbi en sväng innan han skulle iväg och jobba. Blev kaffe, cigg och bullar på balkongen. Hann prata av mej lite och få lite ny energi. Skönt att ventilera och bolla mina tankar med någon som känner mej på djupet och dessutom har något att komma med, någon som inte sitter som ett jävla fån och bara håller med om allt det jag säger. Jag kan vara stor bitch och jag behöver tas ned på jorden ibland och få lite mothugg om så är fallet. Telefonen ringer konstant idag så nu ska jag följa hans förslag och hoppa i ett långt varmt bad och bara koppla av lite tills han kanske kommer igen efter jobbet.
Känner mej fylld med massa olika tankar och känslor efter gårdagen och morgonens möte med min chef. Det är verkligen inte lätt att veta när man ska kliva in och i frågasätta vad som är rätt eller fel. Man kan ha sin känsla att gå på, man kan ha sina aningar men när har man rätten att kliva in och begära ett svar? Det är så många luckor just nu som behöver fyllas igen och jag behöver få mera kött på bena för att veta vad nästa steg ska bli. På ett sätt känner jag mej grundlurad och arg på mej själv att jag missat så mycket jag gjort och sett mellan fingrarna men jag kan inte anklaga mej själv heller, för vi är många som jobbar med det här och det är mycket som ser väldigt konstigt ut.
Gasch, när ska det bli lätt alltså? Jag börjar känna mej en aning jävla trött och frustrerad för att inte räcka till.
Käftsmäll, det där jobbet hade jag verkligen velat haft. Och jag vet att jag har gjort det hundra gånger bättre. Jag har då aldrig missunnat någon i min närhet när dom fått jobb utan jag har alltid varit glad för deras skull, men när just den här personen som missskötersej så mycket som personen i frågan gör när det kommer till jobb blir jag både lack och avundsjuk.
Känner mej fylld med massa olika tankar och känslor efter gårdagen och morgonens möte med min chef. Det är verkligen inte lätt att veta när man ska kliva in och i frågasätta vad som är rätt eller fel. Man kan ha sin känsla att gå på, man kan ha sina aningar men när har man rätten att kliva in och begära ett svar? Det är så många luckor just nu som behöver fyllas igen och jag behöver få mera kött på bena för att veta vad nästa steg ska bli. På ett sätt känner jag mej grundlurad och arg på mej själv att jag missat så mycket jag gjort och sett mellan fingrarna men jag kan inte anklaga mej själv heller, för vi är många som jobbar med det här och det är mycket som ser väldigt konstigt ut.
Gasch, när ska det bli lätt alltså? Jag börjar känna mej en aning jävla trött och frustrerad för att inte räcka till.
Käftsmäll, det där jobbet hade jag verkligen velat haft. Och jag vet att jag har gjort det hundra gånger bättre. Jag har då aldrig missunnat någon i min närhet när dom fått jobb utan jag har alltid varit glad för deras skull, men när just den här personen som missskötersej så mycket som personen i frågan gör när det kommer till jobb blir jag både lack och avundsjuk.
Kommentarer
Trackback