Det mesta hänger på en skör tråd just nu och jag är så extremt slut så jag knappt vet mitt eget förnamn snart. Allt strul med alla myndigheter hit & dit börjar få mej att börja ge upp. Hur mycket ska man ta som människa? Men fortfarande finns det mycket krut kvar i min lilla kropp. Rätt ska vara rätt. I dag upptäckte jag att jag fortfarande inte har fått något beslut om pengar för juni månad och jag skickade in alla papper för över en vecka sedan, och i onsdags så gjorde jag en komplitering på dom papper som fattades. Alltså för två hela arbetsdagar sedan så ett beslut ska absolut ha kommit nu. Att få tag på någon vettig människa per telefon att prata med fungerar inte heller. Det är en ständig förtvivlan man kämpar emot och ovissheten är svårare än man tror.

Jag har varit uppe sen sju i morse och för tillfället sitter jag på Sunan. Idag kan jag väl säga med handen på hjärtat att det inte har blivit särsillt många jobb sökta eftersom det har varit möte om att försöka reda upp bland det här strulet och mycket annat. Saken blir ju inte lättare när saker som det här dyker upp och ställer till det. Vid halv tolv slutar jag hära och då ska jag åka in till stan på en gång för jag ska nämligen möta upp fina Jessica och ta en fika. Tyvärr är det ju inte så fint väder ute idag som jag hade hoppats på och höst jackan är faktiskt på så att sitta ute på någon uteservering är det ju inte tal om. 

Som det ser ut nu kommer det bli en bra kväll men mera om det senare.   
  

Är det okej att vara lite trött nu? Det här tar musten ur mej.