Jag kan inte ens räkna så många gånger som jag stått vid just den där busshållsplatsen tidigare i mitt liv. Oftast med söndergråtna ögon och hysterisk. På flykt för att ta mej ifrån där ifrån snabbt. Vanligast sena kvällar eller nätter. Ibland till nya platser annars till återkommande. Varje gång jag åker förbi där får jag samma känsla i magen, det gör ont och jag mår illa. Plågsamma minnen som blir så levande. Tusen olika känslor.

Idag stod jag vid busshållsplatsen, igen. Visst kändes det lite konstigt men det var ändå okej. Hann stå där och tänka några minuter för att bussen var sen och jag kände mej så levande och fri. Jag var inte på flykt någonstans utan jag skulle bara åka hem. Jag stod som vem som helst och väntade på bussen bara..