Ligger och vridet och vänder på mej. Kan inte somna.
Blir stressad av klockan. Tänker alldeles för mycket.

Jobb. Lägenhet. Skolan. Vänner. Framtiden. Kärlek. 
Livet i princip. Alla beslut som måste tas. Tiden som rinner iväg.

Men jag vet att jag valt och gjort rätt. Nu känns det bara som om att man går och väntar tills det nya året sparkar igång och jag börjar med mitt. På ett sätt ska det bli jäkligt skönt. 1,5 år är planerat och jag vet vad jag kommer göra. Men det kommer inte bli en lätt match, det var länge sen jag satt i skolbänken och jag har mycket att kämpa med och ta igen. Fast ger jag mej fan på att klara det så som ja gjort vet jag att det kommer gå bra och att jag lyckas.  

Hur det blir med lägenhet framöver har jag ingen aning om. Jag fortsätter att titta
och maila iväg nästan varje dag men det är fortfarande lika dött.