Jag skriver som bäst när jag har ångest eller mörket i mitt liv tittar fram. Det bara är så helt enkelt... Och ibland vill jag skriva mer än jag gör men jag är så rädd för missförstånd. En sak kanske uppfattas på ett sätt utav mej själv medans det uppfattas på ett helt annat sätt utav någon annan. Och egentligen har jag inte en aning om vem det är som läser min dynga och därför tar det emot. Skulle jag skriva helt fritt, oavsett om mörkret tittar fram eller att jag skrattar med livet har jag inte den blekaste om vilka konsekvenser det skulle få. Alltid måste man tänka steget längre och läsa igenom det man skrivit, fråga sej själv om det jag skrivit är okej.

Är så trött på mina inlägg där jag bara skriver om att jag arbetar, eller idag har jag gjort si och så, det har jag köpt eller vill köpa, att jag så himla trött och nu ska jag sova. Jag spyr på dom inläggen men samtidigt är de dom som håller bloggen i liv många dagar. Jag vill kunna lägga ut en fin skjorta, ett par fina skor eller skriva idag har jag gjort si och så för att jag själv vill det inte för att det skulle bli alldeles blankt annars för att jag inte alla gånger kan skriva om det djup som finns. Det utspelar sej så himla mycket mera i mitt liv än vad jag skriver om och många gånger skulle jag vila utveckla mitt skrivande. Någon enstaka gång dyker det upp ett privat inlägg som ett fåtal personer har tillgång till men det skulle kunna finnas så mycket mera.

Förmodligen kommer det rulla på som tidigare, jag skriver det jag gör men jag hoppas ändå att jag kommer kunna få in lite flera inlägg med mera känslor i. Utveckla mitt skrivande utan att det ska bli missförstånd och alldeles för privat.