Jag känner bara den där jobbiga känslan gnaga inombords av att mitt liv står stilla just nu och jag blir rastlös till miljarder. Mina fötter rör sej kanske men mitt liv står och trampar på samma jävla fläck. Hatar den här känslan för det kanske inte är alla gånger det riktigt stämmer. Jag saknar min frihet som inte finns längre och jag saknar många av mina vänner. Livet rinner genom mina fingrar som det finaste sandkornet och jag vet inte riktigt hur jag ska hitta den där kicken som ska få mej tillfredställd och nöjd igen. Man fabblar omkring i livets laborint där det är så svårt att hitta den rätta vägen ut för det finns så många olika vägar att välja.


Det är så mycket jag vill göra och lyckas med men har inte ron i kroppen eller tiden att vänta. Utan jag vill bara knäppa med fingrarna och viiips så ska man vara där. Men tyvärr så fungerar ju inte livet så. Ett hårt arbete och tålamod är det som gäller, men tålamodet och jag går inte riktigt hand i hand precis.

Måste, måste hitta någon sorts inspiration eller kraft så jag orkar mej igenom den här mörka kalla hösten och orkar ta tag i saker som jag tycker är mindre roliga. Försöka ta reda på vad jag har för möjligheter till att uppnå och fullfölja det jag så gärna vill.