Jag har suttit och funderat ett bra tag nu på den här frågan. Och vad är kärlek, egentligen ?
Det är en större omöjlighet att svara kort på en sådan fråga, för det är så mycket och finns i så många olika ögonblick här i livet.

K ä r l e k.

Kan vara till en god vän. Till sitt husdjur eller grannes barn. Ett syskon eller en förälder. Eller någon man vill gå och lägga sej med på kvällen och vakna upp med på varje morgon.

Kärlek kan både vara vackert och fint men även sorgligt och hemsk. Just känslor är väl det ända vi människor inte kan styra över. Huvudet kan säga en sak och hjärtat ett annat men har man tur delar hjärtat och huvudet samma känsla.

Jag vill att kärlek ska vara något fint. Där man respekterar och tar hand om varandra. Ger den andre utrymme och trygghet. Delar sina mörkaste hemligheter. Lyssnar och frågar men inte dömmer. Tvåsamhet. Dom där magiska blickarna som bara han förstår och ingen annan. Man saknar sin andra halva när bara halva dagen har gått utan att vara desperat. Dom där osynliga banden som bara dom två förstår och delar.

Allt har sin tid och det tar tid att bygga upp kärlek. Men när man väl gjort det är det värt allt för då är det magisk. Allt börjar kanske med en förälskelse ?