Jag längtar så det gör ont i hjärtat vissa dagar. Efter att få ha min egna lägenhet. Jag har en sån klar bild över hur allt ska vara. All inredning är klar och jag kan tänka mej att bo nästan var som helst, bara jag får mitt egna. Ett ställe där jag får gömma mej undan ifrån alla utan krav eller måsten när jag vill det. Och andra stunder bjuda hem mina nära & kära på stora middag där det ska vara mycket kärlek och harmoni. Sen tidig tonåring har jag länge drömt efter den dagen när jag får stoppa in nyckeln i min dörr till mitt hem men inte förens nu har den där käsnlan blivit så stark som den är idag.

Aldrig någonsin har ja haft en sån lägntan efter att få vara själv, när jag behöver det. Ligga på golvet och lyssna på högmusik och låta tårarna rinna längs mina kinder, tända en cigaretter och göma sej ifrån livet. Tröttna på ensamheten och omringas av dom man älskar och tycker om. 

Jag har börjat bli vän med tanken av att vara själv och känner inte heller något stort behov utav att vara i en relation just nu. Det känns skönt. Jag vill tänka på mej själv, få ordning på dom sista pusselbitarna som måste hamna på rätt plats i livet och få tid att umgås med mina vänner. Det är en stor skillnad på att vara ensam och själv. Och den man jag träffar i framtiden kommer nog inte få det lätt, det kommer ta tid att få min tilit och han kommer sättas på stora prövningar. Men det är lång tid kvar till dess..