Jag har tänkt fram och tillbaka all min vakna tid nu i två dagar och äntligen känns det som om att jag kommit fram till ett beslut. Det är inte det ultimata men det kommer att funka. Visst kommer det blir tufft men samtidigt känner jag att det är värt det, jag måste komma bort härifrån där jag är idag och för att göra det kommer det här bli bra. Fortfarande är det några pusselbitar som behöver falla på plats men min förhoppning är att dom kommer göra det i början på nästa vecka och allt kommer förhoppningsvis bli som jag vill.

Det är den här ovissheten som känns jobbig, inte veta hur allt ska bli.. Speciellt när allt är som det är hära just nu. Men med kloka fina råd som jag tänker ta till mej kommer allt lösa sej, det vet jag.