Efter en sen lunch och en promenad på söder med Hannes idag åkte vi in mot city för att leta efter skor och kläder till mej. Det gick väl sisådär och det ända jag hittade var en flanell skjorta på topman och skorna inne på Din Sko. Skorna får vänta och någon skjorta var ju inte det jag var på jakt efter! Hmpf.. Sista tiden jag gått i affärer har jag inte hittat någonting och har jag gjort det så passar inte storlekarna. Jag bävar bara för att ge mej ut på jakt efter nya jeans för det kommer bli ett helvete som alltid. Det var skönt att få lite tid för varandra och faktiskt verkligen hinna och umgås, jag minns bara förra sommaren när vi träffades flera gånger i veckan. Självklart förändras tiderna och man blir äldre och sitt egna men jag kan inte rå för att ja saknar den sommaren på ett sätt.

Folk var som galna på stan idag och var överallt. Man fick puttas och trängas för att komma fram. Efter några timmar gav vi upp och åkte hem på varsitt håll och jag var fanimej helt jävla slut efter några timmar på stan.

Pga av allt mitt jobb den här sommaren har jag knappt haft någon tid för att träffa mina vänner och när jag väl har varit ledig har jag varit tvungen att sova och kanske bara träffa dom en snabbis innan eller efter att jag börjat så jag ska se till att det kommer bli en stor förändring till hösten. Det kommer bli ett par hektiska och intensiva veckor nu under september men sen vägrar jag att ha det såhär för då kommer jag gå under. Dom har redan försökt ringa in mej flera gånger under min semester och senast nu i morse bara men jag håller stenhårt på mina sista semesterdagar nu..

Jag har fått något ryck här hemma nu och är på värsta fixar humöret. Dragit en snabbdamsugare över rummet och plockat fram mina pärmar och alla papper som ska sorteras in samtidigt som jag håller på nere i tvättstugan och tvättar upp alla kläder, sängkläder och handdukar.

Jag måste dock göra en paus nu för att äta lite.. Det blev inte mera avancerat än panpizza i micron idag =)

Din sko 899:-



Din sko 899:-

Asos.com 476 :- + frakt.



Vagabond 1199:-


Vagabond 1199:-


Björn Borg 1099:-

Dom här skorna skulle sitta perfekt på mina fötter i höst. Till stora halsdukar och skinnjackan. Eller en Trenchcoat. Tighta jeans, stora tjocka stickade koftor eller bara en schysst skjorta med linne under. Jag är totalt förälskad och det kliar i fingrar att få springa och köpa varenda par på en gång, men jag måste hejda mej. Ett som är säkert är att både ett brunt och och svart par skor kommer bli mina. Sen skulle det ju även vara bra med ett par sköna promenad skor....? Och kanske ett par tygskor som man kan ha som slit och släng. Ja ni hör ju själva, jag skulle kunna hålla på i evigheter och hitta på anledning efter anledning för att få ta med mej vartenda par hem. Gaahh.. Ge mej allihopa, snälla?! :)

En av dagarna när jag och Adam sprang runt på stan i Göteborg var vi inne i en liten mindre butik som jag dessvärre har glömt bort namnet på och tittade på kläder. Och på ett av borden låg den här skjortan och jag kunde inte låta bli att pröva den. En flanelskjorta med krage på och jag blev helt förälskad i den. Tyvärr var den för stor på mej och därför köpte jag inte den men hur rolig som helst. Lite udda men passar perfekt till en kyligare höst kväll med skinnjackan ovanpå.  

Jag sticker in till stan och umgås så ni hittar mej på mobilen idag !

Jag har dagar som dessa ibland. Där jag varken känner mej glad eller ledsen. Utan bara är. Vet vad jag vill eller inte vill. Allt är bara ett stort frågetecken. Sista tiden har jag verkligen tagit mej en funderare och frågat mej själv vad det är jag vill med mitt liv. Är det inte dags att börja plugga upp dom där satans betygen så jag kan ta mej någonstans eller ska jag fortsätta knega på med jobben och se vart det här sista jag ska göra leder? Klockan går och jag börjar känna stressen. Jag vill slå mej till ro, skaffa mej mitt eget place, ha ett riktigt jobba. Skaffa mej en säkerthet och trygghet. För mej är det jätteviktigt att få alltihopa det där. Men samtidigt som jag vill ha allt det där vill jag bara fly iväg ett år, göra något helgalet, slippa leva det här vuxen livet och ta dagen som den kommer.

Det är bara några minuter sen jag skuttade in innan för dörren här hemma. Känns som om att det var väldigt länge sen jag bara var hemma nu, haha. Dagen har varit fruktansvärt lugn och jag har mest sovit, hängt med min vän och snackat skit. Bra måndag med andra ord. Tanken var att jag skulle dragit till Vickan ikväll med H men det blev inställt och vi ska käka middag ihop imorgon istället så jag har inga planer för ikväll. Kanske blir att att ta ett långt bad, springa ner och köpa lite gottis i affären och plocka fram boken. Jag har flängt som en dåre sista tiden så det kanske är på tiden med lite egen tid ENSAM. Jippii, för det är ja ju bäst på. Eller not. Blir jag uttråkad finns det tusen saken att göra här hemma. Massvis med papper som behöver sorteras, städa mitt rum, skicka iväg lite mail, kolla lite saker på nätet. Jaaa.. Listan kan göras lång och jag tröttnade precis.

Eftersom jag går på mina nätter om bara tre dagar känns det helt meningslöst att ställa om dygnet nu och sen ställa om det igen. Så jag får vara nattuggla tills mitt häst pass är över.

Inte förens vid fem tiden i morse kom jag hem och nu har jag vaknat upp riktigt jävla sliten och förjävlig. Efter hemma festen hos Micke igår drog jag och Melina vidare in mot stan. Vi körde på en helkväll och var först på zipper och sen vidare mot labbet. Jag mår nog som jag förtjänar idag. Ska följa med Melina till bussen eftersom stackaren ska iväg till jobbet och sen ska jag vidare in till stan och träffa en kompis så åker vi vi vidare hem dit sen. Först måste jag släpa mej in till duschen bara........ fyfan.

Gaahh... Jag vet inte vad jag ska göra. Hemma fest med Sannah väntar men det känns så himla jobbigt att ta det där steget och göra sej i ordning. Fast det var hundra år sedan jag var på hemma fest och det är lite löst folk som jag känner till som kommer dit, och sen massa nytt. Det blir nog bra. Men jag är lat och inte alls på humör ikväll men vill inte sitta hemma heller. Velig? Jo tack, ni skulle bara veta. Nu måste jag bestäma mej. Ska jag leta fram någon gamal trasa att slita på mej och sätta lite fart, eller stanna hemma? Väl på plats kommer det säkert bli awsome.. Men det var just det där innan man är där. Orkar jag...? Kan någon komma med en piska och sätta lite fart och liv i mej, snälla? hahah

Jag har varit vaken sen några timmar tillbaka och har redan hunnit med en lunch på förmiddagen med en vän och sen fixat lite här hemma. Slängt in en tvätt och hängt upp det, svarat på lite mail och pratat i telefon. Det börjar bli dags för mej att bege mej mot tunnelbanan och åka till jobbet.

Jag vaknade till och är nu återigen vaken. Det har varit folk här hela kvällen så det har varit svårt att sova samtidigt som det varit väldigt trevligt. Se en levande själ utanför jobbet. Sitter i sängen och lyssnar på musik, närmare bestämt The script.  Många fina låtar. Sista tiden har jag fastnat för deras underbara musik och den är magiskt. Jag tänker tillbaka på livet, saknar gamla minnen och personer och längtar till framtiden. Det är så mycket roligt som händer här framöver men jag vet bara inte hur jag ska orka. Vart jag ska hitta kraften. Men är det roligt så brukar det oftast gå bra. Nu ska allt klaffa så kommer allt bli toppen. Riktigt jävla bra.

Det har redan hunnit blivit slutet utav augusti och sommaren börjar lida mot sitt slut. Vad hände? Semestern är över för dom flesta och skolan eller jobb har satt igång igen. Nu går jag på lite ledighet om ett par dagar innan september börjar och jag har full fart igen. Dock måste ja ringa poolen för några tider i september på ena jobbet och sen i oktober. Den här sommaren har verkligen varit helt annorlunda jämfört med förra året och åren innan dess. Jag har jobbat arslet av mej och det har inte blivit mycket tid alls över för vänner och nöje. Pride bojkottade jag helt medvetet men jag kan sakna alla mysiga kvällar tillsammans med vännerna som uteblivit eller dom soliga dagarna då man bara skulle ha hängt i en park. Eller bara lite sammanhängande lediget mer än 1-2 dagar.

I mitten av nästa vecka drar jag iväg till mitt paradis och tillbringar några av mina semester dagar där. Det ska bli skönt att åka bort för då vet jag att ja inte kan tacka ja till massa jobb ifall dom ringer och vill ha in mej extra och sen ska det bli skönt att slippa Stockholms stressen och allt där till. Samtidigt är jag i en stor stad och får allt det jag behöver. Kommer njuta av min ledighet, äta ute på kvällarna, ta ett glas vin, hänga med sköna människor, lite partaj, träffa en av mina närmaste vänner, leva som om att det inte finns några måsten eller en morgondag. Lugn, jag har även några dagar hemma i Stockholm innan jobbet sätter igång så jag kommer att ha tid att haka upp med alla här hemma oxå. Både innan och efter min lilla tripp.

Sen finns helgerna kvar och jag ska försöka att åtminstonde ha någon helt ledig helg i september och sensommar kvällarna finns kvar och är inte fyskam så jag tänker inte vara bitter över den här sommaren. Jag har fått en otrolig chans att komma in i ett helt nytt yrke och fått tjäna mina egna pengar igen. Nästa sommar har jag förhoppningsvis en fast tjänst och kan därmed ta ut fem veckors semester och då blir det massa ledighet för både en utomlands resa, häng här hemma i sköna sommar stockholm och massa annat skoj. Vem vet, kanske blir det en resa till hösten om allt klaffar som det ska.

Jag smet en halvtimme tidigare ifrån jobbet så jag fick komma hem en aning tidigare. La mej och sov en timme på direkten och nu är hela huset fullt med folk. Det är Sandra´s syster med man och barn som är här och hälsar på. En riktigt söt liten vildning som snart är 4 år. Vi har precis pick nickat med pizza på vardagsrums golvet eftersom köksbordet inte räckte till för alla och nu ska dom ha spelkväll på playstationet. Inget för mej så jag har lagt mej i sängen med datorn istället. Har några få samtal jag måste ringa och sen tänker jag stänga ner allting och göra en tidig kväll, ögonen går i kors och jag är så förbannat trött så jag knappt vet mitt eget namn. Jag har ju ingen dvd ännu och nu när dom ska spela så blir det ingen film för mej, jag får istället slå på tv:n och somna till. Hoppas på att det kan gå något bra och att det inte bara är skit som vanligt. 

Tre dagar kvar innan semester, tjoho... Måste tvätta innan jag åker bort oxå. Det får bli på söndag eftermiddag helt enkelt.

För tredje kvällen i rad vaknar jag klockan Sex och sitter nyvaken i sängen. Nu blir det att hoppa in i duschen, slänga på sej kläder, gå och köpa middag och sen åka tillbaka till jobbet och köra sista natten den här veckan. Hem och sova ett par timmar imorgon och sen ställa om dygnet för att jobba dag hela veckan. Gaahh.... En vecka kvar till semester, jag längtar!

Igår kväll efter att vi suttit och snackat skit för oss själva många timmar blev vi båda lite sugna på att träffa folk så vi började klä på oss, tog vindunken i handen och tog en kort promenad till min väns vänner. Så strax efter sju ramlade jag in innan för dörren här hemma hos min fina vän. Hon käkade och jag tog en sista cider innan vi båda somnade gott på kudden. Så idag mår jag minst sagt som jag förtjänar och har sovit bort hela dagen. Börjar se på klockan nu att jag måste ta en dusch nu..... Jobbet väntar på mej ikväll!

Finns på mobilen.

Tittat igenom massa gamla bilder sen flera år tillbaka på datorn och gud vad jag saknar mitt hår nu. Vad fint det var! Hur kunde jag vara så dum att jag rakade av mej allting? Sekunderna efteråt ångrade jag mej på en gång. Nu håller det iofs på att växa ut igen men det tar sin lilla tid. Jag kommer ihåg förra sommaren då håret var så långt att jag fick upp håret i en liten toffs. Det var den där mellanperioden där man inte kunde göra så mycket med håret och vad man än gjorde såg dej förjävligt ut, hade jag fått behålla det bara 2-3 månader till hade det varit perfekt. Men sen var jag och klippte mej på lunchen för att jag skulle ut på kvällen och jag sa tydligt och klart att jag bara ville klippa topparna. Helt plötsligt låg allt mitt hår på golvet och jag satt bokstavligen och grät. Frisören påstod att allt var så slitet och han tog sej rätten till att ha fri händer och exprimentera lite med mitt hår. Sen dess har jag försökt att spara igen, haft en liten lugg men tröttnat så fort man kommit in i den där perioden igen där det är så svårt att göra något med håret. Tillslut tröttnade jag ännu mera och rakade sidorna och hade en paradise hotel Cimon frisyr och var mycket nöjd till jag fick ett ryck jag inte förstår och ser ut som jag gör idag.

Aldrig i hela mitt liv trodde jag att jag skulle få chansen att skriva det här inlägget, tala om att allting är över och att jag har kommit ut ur det här helvetet som varit. Att allting kommer bli bra, att det är bra nu. Jag trodde faktiskt inte det utan jag var stensäcker på att allt skulle gå åt helvete. Att jag skulle ge er negativa beskedd och leva i en framtid som var väldigt oviss. Alla sömnlösa nätter dom senaste dagarna, varje centimeter i kroppen som har gjort ont, ångesten som legat och tryckt, andetagen som har känts så omänskligt tunga att ta. Allting är borta nu. Helt och hållet.. Nu är jag bara snuskigt trött och helt känslomässigt utmattad. När man varit så nära en döden upplevelse,  som jag nu i mitt fall har upplevt det hela börjar man tänka på vad som är viktigt här i livet och inte. Världen där ute känns fortfarande lite på låtsas och jag vill fortsätta att vara i min glädje bubbla och nypa mej flera gånger om i armen och inse att allt är på riktigt. Saker man gnällt över tidigare känns inte lika viktigt längre och om ett par dagar kommer jag komma ur det här ännu starkare än tidigare. Jag har redan börjat fundera på lite planer för framtiden.

Just nu håller jag på nere i tvättstugan och hoppas på att jag ska bli klar snart. Men det är ett par maskiner kvar innan jag kan kasta in handsken helt och krypa ner i sängen. Som vanligt får det hänga på tork över natten och jag går upp tidigt imorgon bitti och hämtar allting.

Jag måste säga det igen och jag är så oerhörttacksa och lättad att det inte finns några ord i dagsläget.  

Tiden står fortfarande still och jag hör klockan ticka. Sakta, för varje sekund tar den sej framåt. Men jag märker ingen större skillnad igen. Ibland har det bara gått några minuter, kanske en timme eller två. Men det är fortfarande samma dag och samma väntan som väntar.
 
Idag har jag varit på jobbet och det har varit helt okej. Jag fick tid att tänka på någonting helt annat och träffa alla boende och personal efter att inte varit där på en hel vecka.. Det var skönt att vara tillbaka. Om två veckor släpps nya schemat och jag tänker inte vara många minuter sen med att ringa upp poolen och plocka på mej så mycket jag bara kan. Har bara ett litet dilema om hur jag ska lägga upp september men det kommer nog lösa sej med största sannolikhet. På onsdag har jag ett möte och där kanske allting kommer att klarna upp lite.

Jag kom hem för kanske två timmar sen och har bara legat framför datorn och lyssnat på musik sen dess. Fyllt på ipoden med lite nya låtar och pratat i telefon. Nu funderar jag på ifall jag ska springa ner till tvättstugan och slänga i två maskiner med tvätt eftersom det ändå nog kommer dröjja ett bra tag innan jag kan sova eller om jag ska slänga på något film. Det förstnämnda förslaget lät ju helt klart bäst eftersom jag dom senaste morgona behövt klä på mej stått och svurit åt att det inte finns några rena kläder. Sen var det bara det där med att hitta orken...

Jag kan inte minnas sen jag sist bara gått runt och gråtit såhär mycket non stop. Magen har har gjort så himla ont och när smärtan tar över gör det så ont att andas så man får kipa efter luften. Räddslan äter upp dej inifrån och det ända man kan tänka är på just det där. Plötsligt känns allting annat bara på låtsas, världen där ute finns inte och man lever med skräcken varje vaken sekund. När Sandra varit hemma känns det som om att jag fått en paus ifrån allting och jag har kunnat tänka på någonting annat för ett kort tag men så fort man är ensam igen kommer allting som en käftsmäll och det hugger till i magen av all ångest.

Jag säger det igen, finns det ett mirakel eller en gud så hoppas jag med allt att den är med mej. Räddslan har gjort mej så blind och jag har svårt att tänka klart eller ha kontroll över situvationen som jag annars nästan alltid har. Man famlar runt i det här mörkret alldeles svettig och vet inte vad som skall komma.

Utan mina vänner vet jag inte hur jag skulle ha tagit mej igenom dom här dagarna. Dom har lyssnat och uppmuntrat mej, funnits där och lyssnat ännu lite till. När man går igenom en kris märker man verkligen vem man kan våga lite på, vem som håller ens hand när marken man står på svajjar till och torkar ögonen torra igen. Nu har tamifanimej varit helt underbara! <3

Idag klädde jag på mej och lämnade lägenheten för en liten tur för första gången sen i fredags med undantag för en snabb vända till affären igår. Bästa vän stod och väntade på mej i Hornstull och vi köpte med oss en latté från seven eleven och tog en promenad till Högalidsparken. Slog oss ner på en bänk, rökte cigg efter cigg och lättade våra hjärtan för varandra. Det var skönt att komma ut ett par timmar. Få vila från helvetet mellan en kram och allt prat.

Snart tänkte jag försöka göra ett försök med att släcka ner datorn här och krypa ner i sängen för att sova. Vila ifrån allting för att sen börja på en ny vecka som startar med jobb första dagen. Det ska faktiskt bli riktigt skönt att gå till jobbet och tänka på någonting helt annat. En dags jobb och sen ledigt två dagar innan veckan avslutas med bara jobb. I börjar av veckan som kommer vet jag om jag kan vakna upp ifrån det här helvetet eller måste fortsätta leva med det för en tid. Tiden står stilla och just nu kan jag inte göra annat än vänta och räkna minuterna, hur förjävligt det än känns. Det hjälper inte hur mycket jag än gråter för det slutar inte göra mindre ont för det. Jag måste våga tro på hoppet som alla går runt och bär åt mej.

Jag tar en day off och sticker iväg nu. Se yaa!