Dom senaste dagarna har varit allt annat än roliga. Först har vi dagarna då jag var inlagd på sjukhuset och dom var fruktansvärda. Jag vill inte gå in närmare på varför jag var där förutom att jag fått en infektion i mina ljumskar och den jävla smärtan har inte varit att leka med. Tiden stod stilla på sjukhuset och jag fick inte göra annat än ligga nerbäddad i sängen, jag hade väldigt ont hela tiden och det känns inte som om att jag gjorde något annat än blev fullstoppad med mediciner stup i kvarten så fort jag var vaken.

Läkarna och sjuksystrarna pratade bara tyska så Tobbe fick vara där och tolka hela tiden, stackarn. Första natten fick han en säng att sova i och sen fick han sova på en stol. Nätterna efter fick han sova på golvet med en filt och sen blev vi inkörda i en städskrubb en natt där vi fick sova tillsammans för att inte störa dom andra patienterna. Men grejen är den att jag låg och sov på nätterna pga dom starka medicinerna så vi störde inte en jävel, förutom när sjuksystern kom in kanske men då hade vi väl stört lika mycket om jag legat där ensam oxå. Helt plötsligt fick läkarna för sej att Tobbe inte fick vara kvar där på nätterna längre och vi försökte förklara för dom att jag inte kunde ett ord tyska och eftersom dom knappt inte kunde någon engelska så var han tvungen att stanna kvar. Men dom hade sina regler att följa och vägrade att lyssna på oss trotts att vi upprepade flera gånger att jag inte kunde någon tyska och inte skulle kunna be om hjälp eller kunna prata med dom om Tobbe inte fick stanna kvar. Men dom totalvägrade, han fick vara där på dagarna och sent på kvällen men inte nätterna. Men jag behövde minst lika mycket hjälp på nätterna eftersom dom kom in med mediciner flera gånger då och frågade hur jag mådde så jag packade ihop mina saker och bestämde mej för att åka därifrån. Läkarna avrådde mej från att göra det men eftersom dom vägrade lyssna på oss kände jag att det inte var någon idé att stanna kvar. Dom skulle ju ändå inte förstå om jag behövde någon hjälp så vad skulle dom var till för nytta?!

Nu har vi varit hemma några dagar och det ända jag gör typ är att ligga nerbäddad i sängen och tittar på film på datorn eller jävlas med Tobbe :) . Skittråkigt men jag blir så dålig utav medicinerna och kräks så jag har inte mycket annat till val. Det var ju inte riktigt såhär jag hade tänkt mej att vi skulle ha det när jag flyttade till Tyskland, fan.. Vi har iallafall varit in en sväng till stan och fikat med några vänner efter att jag tjatat till mej det men det blev inte alls långvarigt eftersom det kanske inte var en sån bra idé egentligen. Men det var skönt att se lite levande varelser som inte var sjuka och som kunde prata svenska. Tobbe tycker jag är envis men jag förstår inte alls vad han menar med det ;)

Jag har fem dagar kvar att ta medicinerna och efter det ska jag förhoppningsvis vara på bena och må mycket bättre. Då blir det andra bullar här! Kan säga att jag längtar något förjävligt för just nu känns det som om att hemmet är ett fängelse och jag blir bestraffad och inte får gå ut. Jag är så uttråkad så jag snart kommer börja klättra på väggarna eller nått. Men vi har bestämt att vi ska ta det lugnt i helgen och att jag ska vila så mycket som möjligt så jag blir friskare fortare, vi kanske drar ihop någon filmkväll med dom andra men vildare än så lär det nog inte bli om jag känner herr Höglund rätt.

Nu är datum bestämt för hemfärd och jag kommer komma hem några dagar själv i början på November för att träffa dom närmaste vännerna innan Tobbe kommer till Sverige och vi åker till hans föräldrar i Gävle. Då är det hans tur att vara sjukling och ligga på sjukhus för han har fått en operationstid som han måste gå på. Vi kommer vara kvar några dagar efter sjukhuset hemma hos hans föräldrar innan vi tillsammans tar flyget hem till Tyskland igen. Och då är det bara 4-5 veckor kvar för sen flyttar vi hem till Sverige. Vi har bestämt oss för att inte åka tillbaka efter julen och det tycker jag känns underbart. Tyskland är roligt och det har varit en bra erfarenhet, men jag vill inte bo här. Inte en chans i helvete! Och jag tror vi båda är ganska överrens på den punkten.

Vi har fortfarande inte fått tag på något boende eftersom det varit så mycket annat som upptagit våran tid utan just nu har söta John varit så snäll och lånat ut sitt rum till oss medans han bor hos sin karl. Tyvärr finns det inte tillgång till internet här så bloggen kan inte uppdateras varje dag förtillfället, men så fort jag får internet ska jag börja skriva som vanligt igen.

Inte så kul att få gästblogga första gången men någon måste ju skriva.

Natten till måndag blev Daniel dålig och vi ringde hem en liten Skärgårdsdoktorn-liknande läkare som undersökte honom men hon tyckte att han skulle till sjukhus så det blev blinkande ljus till Universitetskliniken. Hamnade på akuten och fick sitta där och beskriva vad som hänt. När läkaren väl var färdig rullades Daniel upp på avdelningen och här har vi varit sedan dess. Han har legat med smärtstillande, antibiotika och någonting mot illamåendet från de övriga medicinerna. I dagsläget vet vi inte så jättemycket mer än att det inte är livshotande. Han ligger och snusar av och till för det mesta och däremellan åker vi med rullstol ut på rökarpaus. Han har blivit bättre och bättre men har fortfarande ont i kroppen m.m. Daniel kommer höra av sig så fort han känner att han orkar, men nu kan ni pusta ut en aning i alla fall. Och som sagt var är det inget livshotande.

Fridens!

Tobbe

Det blev verkligen en lång dusch. Jag pelade hela kroppen, tvättade håret, la ansiktsmask och hoppa i myskläderna. Det behövdes verkligen! Efter allt festande här nere har min hud tagit så mycket stryck så jag måste ta hand om den. Imorgon hoppas jag hinna med en sväng förbi gymmet så jag kan sola solarium så man får lite färg mitt i hösten oxå.

Påväg till affären sprang vi på Willhelm så han följde med óch handla middag. Tobbe lagade mat (efter att jag lovat att göra det imorgon) medans jag låg och läste, till efterrätt blev det kladdkaka som Anna´s syster så snällt bjöd på och nyss har jag smällt i mej en alldeles för stor bit av en bull-längd. Jag har sovit större delen av kvällen när jag inte ätit och läst men är fortfarande lika trött. Tänkte gå och borsta mina tänderna nu och sen krypa ner under täcket och börja på nästa bok.. Får se hur många sidor jag hinner med innan jag somnar med boken på magen ;)

Godnatt.

Usch, jag ligger här i sällskap med mitt bulltande huvud. Det blev alldeles för mycket av det goda igår och det får jag lida för idag. Vi stack iallafall iväg till stan senare på kvällen och mötte upp lite folk för att dra vidare till krogen. Jag hade inte en ända tanke på att ta med mej mitt pass när vi skulle ut men såklart blir vi alla leggade så jag och Lousie säger hejdå till dom andra och satte oss på en bar istället och tog ett glas och pratade innan vi tog taxi hem. Det var inte fy skam det heller även om det har varit härligt att få dansa loss till tidig morgon.. Men helgen har precis börjat!

Alla är nog ganska så trötta och sega idag så vi kommer nog bara slappa här ett bra tag så jag tänkte knalla iväg till affären och handla lite för att sen laga spaghetti och köttfärssås till oss alla. En god advocadosallad med dressing och feta ost med, mums. Måste betala räkningar från Sverige, svara på massa mail och fixa lite med arbetsförmedlingen med.

På spårvagnen påväg in.

Står och väntar på folket..

Jag älskar det här fönstret, det är lycka! Det är så mysigt att sitta där tillsammans med bästa Lousie på dagarna & kvällarna och bikta sej. Lyssna på musik, prata, skratta, skvallra och göra ingenting alls. När hon spelar gittar är nog det bästa av allt. Är så himla glad att hon finns här och jag har fått lära känna henne för hon har verkligen blivit en god vän till mej. Fönstret har fått en stor betydelse.

Tobbe är iväg till skolan och är en duktig skolponke medans jag sitter hemma med fina Lousie och hänger. Vi har inte gjort ett piss idag och det har varit så jävla befriande och skönt. Nu sitter vi och lyssnar på töntmusik och jag sjunger med för fulla muggar! Det har varit en riktigt mysig dag och vi har pratat massa skit, pratat allvar och bara slappat till tusen. Nu sitter jag och väntar på att plutten ska komma hem med en påse från H&M till mej och sen hoppas jag att han har någoting nytt att komma med angånde boendet. Allting känns så mycket bättre idag och när vi bara har vårat nya boende kan det nog bli bra, jag hoppas det iallafall.

Det senaste dygnet har minst sagt varit hysteriskt och kaotiskt. Redan min andra dag här sa jag att tanten är inne i vårat rum och snokar runt  för att hon är så jävla nyfiken men Tobbe ville inte tro det om henne. Men när jag stod inne på toaletten och gjorde mej i ordning igår hör jag hur någon tassar omkring på tå på våran våningen och skramlar utanför toalettdörren i köket och då är det kärringen som är i farten. Jag bestämmer mej för att låsa våran dörr till rummet när jag sticker ut mitt på dagen och när jag och Tobbe kom hem efter stan blev våra misstankar sanna. Kärringen berättar i princip hur dum i huvudet jag är framför Tobbe som låst dörren för hon skulle minsann in och städa där medans vi var borta. När vi sa att vi ville ha lite privatliv och kunde ta hand om det själva blev hon minst sagt rasande och bland det värsta man kan säga på tyska for ut ifrån hennes mun med svarta ögon.

Allt känns jävligt tugnt just nu och jag är på vippen att bara packa ihop mina väskor och fara hem för jag längtar verkligen hem nu. Saknaden efter Sandra, Hannes och Sannah är så stor att det nästan gör ont nu. Jag mår långt ifrån bra och paniken bara växer utav att situvationen är som den är. Vi sitter hemma hos Louise och Anna ikväll igen och hänger, supermysigt.. Här trivs jag så bra och känner mej lugn. Har precis ätit middag och nu sitter fina Louise och spelar gitarr för oss alla. Imorgon bitti ska vi börja leta efter ett nytt boende här för både jag och Tobbe vägrar att sova där en ända natt till men jag känner mej så splittrad på vad det är jag vill göra, är Tyskland något för mej ?! Jag sa att jag måste testa för annars kommer jag aldrig förlåta mej själv men nu har jag testat och det är faktiskt inte någon höjdare alls. Men med ett bra bonde kanske allting känns mycket bättre och jag trivs igen, för det var ju faktiskt himmelriket jag åkte till..

Vad jag älskar att ha folk över på middag! Dom senaste timmarna har jag stått i köket och lagat långkok till dessa sötnosar! Nu har vi precis ätit både förrätt och varmrätt så vi tänkte knäppa på en film till efterrätten som jag ska fixa vilken sekund som helst. Ett mysigt bra slut på helgen..

Middagen och förfesten inne på toaletten i vår lilla lya är avklarad, haha. Nu drar vi iväg till Vauban där det är studentfest ikväll. Har inte några några förväntningar alls så det kan sluta hur som helst. Jag hoppas ni har en fin lördagskväll hemma i Sverige älsklingar.

När jag var påväg till spårvagnen i förmiddags stötte jag på tanten som vi hyr överdelen i huset av och jag blir lika rädd varje gång. Hon är riktigt läskig och är sådär bask som man ser i gamla filmer ibland. I går sprang jag in och gömde mej bakom dörren när jag hörde henne påväg upp för trappan. Men nu till saken - Hon började prata tyska med mej och jag förstod inte ett jävla ord.. Jag började prata engelska med henne och fråga vad hon menade men eftersom hon inte kan ett ord engelska blev det inte en enkel match.. Efter mycket om och men med lite kroppspråk lyckades jag lista ut att hon undrade ifall jag hade en nyckel.. Jag fick plocka fram nyckeln och visa henne och färden in mot stan kunde fortsätt. För att ni inte ska bli helt förskräckta har jag faktiskt sett henne skratta nu ikväll och hon gjorde nån blandning med att klappa/nypa min kind, haha.. Gissa om jag stod blixtstilla och var rädd tills hon skrattade.

På spårvagnen fattade jag först inte hur man köpte en enkelbiljett och försökte lägga i pengarna i automaten som jag sett Tobbe göra flera gånger men det tog bara stopp när jag skulle göra, tänkte att det kanske var något fel på den och det stod en text på tyska som jag inte förstod så jag tittade mej omkring ifall jag såg en annan automat utan något lyckat resultat. Gör ett nytt försöker och försöker lägga i mina pengar igen men det går inte den här gånger heller.. Tillslut kommer en medelåldersman fram och frågar på knaglig engelska om jag behöver hjälp och visar att jag först måste trycka på vilken biljett typ jag vill ha innan jag lägger i pengarna. Gud vad pinsamt det var och jag kände mej nästan gråtfärdig av att inte förstå någonting, haha..

Jag hade fått en lapp utav Tobbe med namnet där jag skulle hoppa av och när jag äntligen ser namnet lysa rött och hör det i högtalarna kan jag andas ut och känna mej riktigt stolt över att jag överlevde och klarade min första resa in mot stan. Det var riktigt jävla skönt att möta upp Tobbe när han slutat skolan och gå hand i hand för att äta lunch på mensa med vännerna, då kände jag mej plötsligt inte lika ensam och liten längre..

När magarna var mätta hakade jag upp med Lousie medans Tobbe drog iväg och tränade. Vi tog en runda på stan och fixade vantar till damen, satt och fikade länge - älskade venti latté, busade runt i kyrkan med massa skoj - Det får tolkas fritt men rakartyg blev det ;) Jag tände ett ljus för min älskade morfar och hittade ett par skitsnygga stövlar som ska köpas imorgon av madam.

Påväg hem handlade vi mat och ikväll stod jag för matlagningen. Jag slängde ihop spaghetti med köttförsås och Tobbe fick ta disken, det är väl ändå rättvist? ;) Vi båda känner oss halvt sega så vi stannar hemma ikväll och tar det lugnt. 

Sitter och smuttar på ett glas rosévin, tänker på mina vänner och lyssnar på lite musik. Det käänns konstigt att vara här faktiskt. Konstigt men bra.. Jag kan inte riktigt sätta ord på det nu. Allt är en dimma och jag börjar sakta men säkert inse det hära. Om några dagar kommer det säkert kännas ännu bättre när jag lär mej hitta mera och kanske lärt mej några enkla fraser på tyska.

Vi var en sväng in till stan och hörde efter med priser för busskort osv.. Tittade lite i affärer innan vi åkte hem till fina Louise där det blev en trevlig middag i gott sällskap. Jag mår mycket bättre nu jämfört med innan men är inte så kry som ja borde så ska krypa ner i sängen för att sova nu.

Orkar inte skriva så mycket mera just nu utan vi får höras imorgon och då ska jag lägga ut bilder och skriva mera. :)

God natt på er.

Jag är på plats och ska krypa ner i sängen för att sova.

Vi hörs mera imorgon.

Nu sitter vi på bussen påväg ut till Skavsta där mitt plan går ifrån. Hannes är självklart med och om bara några få timmar måste jag säga hej då till denna underbara människa.. Men jag har i bakhuvudet att vi ses snart, det kanske gör hejdå:et lite lättare.

Jag älskar dej, fina fina du...

Jag har redan varit uppe ett jävla bra tag och fixat med det sista. Nu väntar bara lite mat och en lång dusch och sen måste jag göra mej i ordning innan jag ska packa ner det absolut sista och påbörja min resa! Hannes möter upp mej i Slussen och följer med mej ut till flygplatsen och säger hejdå.. Jag hoppas bara det inte blir några problem med mitt bagaget för i ärlighetens namn så är jag faktiskt lite smått orolig, jag KANSKE kan ha lagt ner en tröja för mycket eller nått sånt så det blivit nått kg för mycket. haha

Vi hörs under dagen på bussen ut till Skavsta,
har ni tur kanske det blir en videoblogg! :)

Inatt har jag vaknat från och till hela tiden. Har drömt så mycket konstiga saker och ett par gånger vaknade jag upp alldeles kallsvettig och undrade vart jag var. Usch..

Precis kommit ur duschen nu och ska leta fram någonting att slänga på mej. Sen måste jag röra på mej in mot stan där det först blir en fika med Lina och säga hejdå till henne och senare framåt kvällen ska jag träffa älskade kusin.

Ja, jag vet! Jag tjatar massa nu.. Men nu är det inte långtid kvar. Om fyra dagar sitter jag på planet med packning och hela köret påväg till min älskling! Och nu kan jag inte skjuta upp det längre, nu börjar farvälen utav mina vänner.......

Jag mötte upp fina Jessica i city klockan fem så gick vi förbi JC som hjälpt mej att laga två par jeans - ena paret blev jag helt nöjd med och det andra ska dom rätta till lite små saker tills på måndag. Vi tog en promenad till Akademibokhandel, Ta 4 betala för 3, skita bra tänkte jag och började gå igenom hyllorna.. Jag hittade 4 böcker som fick följa med så jag har någonting att läsa hemma i Tyskland. Det blev även en fika med innan vi kramade om varandra med ögon fyllda av tårar och vi var tvungen att säga hejdå.. Jessica kommer komma och hälsa på mej i Tyskland så vi ses snart igen vilket känns helt underbar.

Jag skyndade mej bort till Rådmansgatan där min bästa Adam stod och väntade. Vi promenerade bort till café 60 där jag åt en lätt middag, tog en latté och vi satt och prata om allt som hänt sen sist vi sågs. Det blev såklart mycket prat om Tobbe och Tyskland oxå. Det var så himla skönt att träffas och hinna säga hejdå till honom eftersom vi inte setts på evigheter. 

På tunnelbanan påväg till Slussen kliver Hannes på och sätter sej brevid mej, först ser han inte mej så jag satt bara tyst och kollade tills han vände på huvudet och blev lite paff av att jag satt där. Det blev en cigg i slussen tillsammans innan jag var tvungen att hoppa på bussen och han skulle iväg.

Jag hann nog inte komma innanför dörren innan jag la mej i sängen på direkten och somnade... Dom senaste dagarna har varit väldigt intensiva och alldeles för lite sömn så nu strejkar min kropp. Jag känner mej alldels yr och svimfärdig hela tiden så nu måste jag trappa ner lite, ta igen lite sömn osv, men det är svårt när det är så mycket kvar att göra innan tisdag. Vaknade upp för en liten stund sen och tog kvällens sista cigg och krypt ner i sängen nu.


Imorgon har jag ett svårt hejdå framför mej och jag känner redan nu hur det kniper till i magen. Blää..

Slutkörd, maktlös och helt förvirrad.. Sitter med en vän på café 60 just nu, han far tillbaka hem imorgon. Det kommer bli en lååång lång natt. Önskar så att jag kunde hjälpa.


Jag längtar så efter dej älskling och då börjar vårat liv.. Jag kan knappt vänta.
Har jag berättat hur kär jag är? Nää, för det finns inga ord som kan beskriva det.
Min vackra man med dom mörka speciella ögonen, snart är jag hos dej.

Jag gör ett brake med packning och tar vid imorgon istället där jag slutat idag. Det måste bli en rejäl utrensning av det som redan ligger framme så allting får plats och inte vägger över 30 kg. Suck säger jag bara! Det här är verkligen svårare än jag trott eftersom framtiden är lite oklar.  Kilade ner till centrum i kylan och köpte lite godis och äppeljucie till kvällen så jag tänkte krypa upp i sängen under täcket med boken fram till dess att andra avenyn börjar. myys...

I tre timmar nu har jag gått igenom alla kläder samt skor och plockat ut det jag vill ha, en del ligger fortfarande i tvätten och lite kläder har jag hos några vänner jag ska hämta. Så jag är inte klar på långa vägar, MEN... Det är redan alldeles för mycket! Behöver jag verkligen tio par skjortor, lika många jeans och tjugo t- shirtar/linnen? Jag får huvudvärk utav det här! Hur fan ska jag lyckas förminska den här packningen till endast 30 kg? DET GÅR INTE ! I handbagaget ska jag ha dator, viktiga papper osv så allting måste få plats i två ynkliga väskor. Herregud! Skulle jag ha tagit tåget..?

Älskling, blir inte rädd! Allt det här kommer jag inte få med och jag ska göra mitt bästa för att plocka ut det absolut viktiaste. Hur man nu gör det ?!!?? suck...





 

Haha, alla skor som jag ställt fram syns inte på bilden.

Under kvällen och natten har Sannah ordnat med den nya designen på bloggen.. Tack hjärtat! Det är lite små detaljer kvar att ordna under morgondagen som teckensnitt och färg på länkar osv.. Men jag är redan  toknöjd och är så glad över att den gamla är borta.

Vad tycker ni?

Älskade Hannes... Hur ska jag klara av att säga hej då och åka ifrån dej på tisdag? Min fina vän, som visat mej riktigt vänskap och som stöttat mej i vått & tort i alla lägen. Även om våran vänskap inte funnits i evigheter tog jag dej till mitt hjärta från första stund och sen dess har jag haft så galet kul tillsammans med dej. Lite som Piff & Puff..  Alla gånger vi varit på Cattis och sommaren 09 kommer bli ett stort minne! Du kommer vara den första som besöker mej i mitt nya land, som jag ska visa alla ställen och som jag ska dra med på nya äventyr. Jag kommer sakna dej nått förjävligt, men månaderna kommer gå fort och vips så är jag tillbaka med nya erfarenheter. Jag älskar dej!

Till middag serverades det suschi buffé och två glas vitt vin på drottninggatan i sällskap av Hannes. Efter maten blev det en promenad genom gamla stan med massa fnitter och skratt innan vi sa hejdå i slussen och åkte hem på olika håll. Under delar av kvällen var jag på vippen att bli sentimental och fälla några tårar, men jag höll mej.. Vi har många dagar kvar att spendera tid med varandra innan det riktiga hejdå:et och jag åker. Iih, det var nästan jobbigt att bara skriva dom sista orden. Jag vill inte säga hejdå utan våran kontakt kommer bara ske på lite andra förhållanden under en tid. Mm, det kändes mycket lättare att se det från den sidan.
   

Bilderna är ifrån en av våra ute kvällar på Cattis. Berusade, svettiga efter allt dansande och jävligt bäst helt enkelt.

Sitter på tåget nu och precis åkt förbi Bålsta. När jag kommer fram till Stockholm möter bästa vän upp mej så ska vi gå och käka på stan.

En del utav inläggen som finns längre bak i tiden har haft bilder som jag nu raderat och därför kanske det ser lite konstig ut i bloggen på vissa inlägg. Texterna finns kvar och kommer sparas men bilderna är som sagt var borta nu.


Jag ber återigen om ursäkt för att jag lagt ut bilder utan att fråga om lov, det ska absolut inte upprepas igen. Är det någon utav er andra som känner att ni inte vill vara med på bilder i bloggen får ni säga till på en gång så ska jag ta bort det på direkten.

Den här bilden beskriver verkligen dagarna från Tyskland så bra. Bilden är fruktansvärd men det är sån lycka & glädje på hög nivå.

Måste rusa iväg för jag har fått en läkartid klockan 17.00 nu ikväll som jag ska gå på.. Blää, jag hatar allt som har med läkare och sjukhus att göra när det är för min egna del. Fredrik kör dit mej så det ska nog gå bra, jag uppdaterar mera sen när barnen lagt sej.

När jag kom fram till Enköping hämtade Fredrik och Linn upp mej på stationen med bilen och sen var det full rulle på en gång. Hela huset var fullt med familjemedlemar och jag blev så glad över att se barnen.. Dom bara växer och växer och jag tycker faktiskt inte det var så länge sen jag var här sist nu. Det blev fika ganska så på direkten och sen har det bara rullat på och blivit sen kväll nu. Fastnade dock lite för mycket vid datorn medans barnen fortfarande var vakna men jag fick igång skype och kunde inte slita mej. När barnen lagt sej bjöds det på en riktigt god middag med många härliga skratt och intressanta disskutioner, till efterrätt blev det glass. Imorgon ska jag änga all min tid till barnen och umgås med dom så mycket som möjligt innan dom lägger sej. Hoppas på att sitta ner och prata lite vuxen prat med dom äldre oxå. Jag är grymt sugen på att slänga ihop en bulldeg under förmiddagen och fika med färska bullar så jag tänkte flörta lite med Maria, jummie...

Ska inte sitta uppe allt för länge ikväll eftersom Linn kommer in redan vid klockan nio imorgon bitti och väcker mej. Om man nu måste ha tidiga morgonar finns det nog inget bättre sätt att vakna till än när hon tassar in på tå så försiktigt och väcker mej. Jag missade avsnittet av Inlåst som sändes igår på tv4 och jag har hört så mycket bra om det så jag tar med mej datorn ner i sängen och somnar till det.

Men först blir det en snabbis ut i kylan, brr...

Morfar morfar mofar.
Vad var det som hände egentligen?
Du skulle ju finnas kvar.

Idag är det tre år sen jag stod uppe på sjukhuset
och höll din hand och sa adjö. Jag kommer då aldrig glömma
den smärtsamma dagen. Fina lilla moffa..

Jag är tom på ord.

Fortsätt att sova gott moffa, jag tänker på dej ofta.

All min kärlek, jag älskar dej.

Ska alldeles strax slänga ihop något smaskens att äta men dock har jag inte den blekaste om vad ännu..  Det blev en lång fika inne i stan med min kära vän Sannah på Café 60 under kvällen. Vi har planerat min bloggdesign eftersom det är hon som ska göra den, pratat om livet och skrattat massor. Det är verkligen dom här guldkornen i livet som gör det så fantastiskt. Jag har verkligen kommit in i en period just nu att jag helldre umgås med mina nära & kära över ett glas vin och en middag eller en fika istället för att hänga ute på olika krogar och supa skallen av sej. Självklart älskar jag utelivet på klubbarna med, men inte lika mycket och ofta längre..

Nu kallar köket och maten på mej, heja heja..

Jag ligger och pratar med både Sannah & Doni på msn just nu och har lite svårt att slita mej ifrån datorn. Men det börjar bli time för mej att säga godnatt och krypa ner i sängen strax. Jag är i valet och kvalet om det blir en bok som får göra mej sällskap eller om jag ska orka mej på att se onsdagen´s avsnitt av Livvakterna på webben. Båda lockar men tröttheten har övertaget och datorn får rycka in som "vaggvisa". Imorgon har jag ingenting planerat för ens på eftermiddagen/kvällen så jag ska ta en lång sovmorgon och ta igen lite förlorad sömn från dom sista dagarna, det kan verkligen behövas.