.. Och jag tröstar mej med att det inte kan bli sämre än såhär.

Jag tittar på klockan och ser att jag borde ligga och sova för länge sen men det går inte. Mina ögon är röda och sivder av alla tårar som trillat ner för min kind och tröttheten gör nog sitt med. Men jag vill inte möta nattens sömn, ännu. På något vis känns det lättare om jag skjuter upp det ett litet tag till. Vilket håll jag än väljer att fästa min blick åt gör det så förbannat ont. Kaoset inom mej vill inte lägga sej och hitta en väg ut, när väl en sak kommer upp så är det tusen andra som tar plats och läggs på ytan.

Som en vän sa till mej ikväll när vi satt och pratade;
du är stark... men att vara stark innebär att man ibland är liten och ledsen också.

Jag kanske borde lyssna på min kära vän den här gången och låta det vara så ett tag för att sen återigen ta nya tag.
Det tåls att tänka för det är inte mänskligt att gå runt och ta världens med storm steg hela tiden.

Jag tänker inte nämna några namn men jag är helt klart besviken på ett fåtal vänner ikväll. Ni vet att jag skulle vanndrat över berg och skogar för att stötta er om ni drabbats av en kris men ikväll tvekar jag starkt om ni gör detsamma för mej! Det känns... Men tids nog kommer även saningen fram i er, bevisa för mej om jag har fel för nu behöver jag er mer än någonsin. Det är en svår tid och jag vill inget annat än att ta mej ur den och få le åt livet igen. Men hur lätt är det när allting sabbas och bli förstört. När ens framtid man byggt upp inte går att genomföra. Det är hårt och gör förjävligt skit ont.

Jag har läst igenom det jag skrivit gång på gång nu, velat fram & tillbaka om jag ska publicera det eller inte. Men varför skulle jag inte kunna göra det? Det är såhär jag är - det är den här jag är! Det finns både bra och dåliga dagar i mitt liv och varför bara skylta med dom bra bara? Just nu har jag drabbats av ett helvete som jag gärna hade sluppit men nu är det som det är.  Jag mår dåligt just nu och tänker inte förfina saningen men jag vet oxå att det kommer en dag då jag kan titta tillbaka på det jag skrivit och ta allt med en nypa salt och skratta åt eländet, det är i alla fall vad jag hoppas. Jag är personlig i mitt skrivande men jag vet oxå vad jag kan blotta och inte blotta för att skydda mej själv - och mina käraste!