Torsdagen var bara ett rent helvete. Allt kändes jävligt tugnt och jag hade ont som satan. Läkarna gick ronden och bestämde sej för att jag skulle få åka hem efter att jag träffat en annan läkare klockan halv tre. Min första tanke var hur fan det skulle gå till?!?! Ingenting hade blivit bättre och jag hade fortfarande lika ont, min kropp hade ingen ork för fem öre eftersom det ända jag levt på var dropp och smärtstillande. Lina tittade förbi så vi tog en rullstol och åkte ner till huvudingången så jag fick ta en cigg och prata lite. Jag började må sämre eftersom jag äter så starka smärtstillande så vi åkte upp igen så ja fick lägga mej. Sjuksystern tjatade bara om att jag var tvungen att börja äta och förstod inte hur illa jag mådde. Sen kom även Hannes dit igen och det blev ett jäkla liv på att dom skulle låta mej åka hem vilket var ganska förståligt. Hursomhelst så träffade vi läkaren klockan halv tre och jag måste nog säga att det är en av dom mest underbara läkare ja haft, äntligen fick man svar på frågor man hade och det hände någonting. Vi satt och pratade en långstund och jag undersöktes innan det togs nya provet och jag skulle åka hem. Nu hade jag äntligen fått reda på vad det var för fel på mej och fått medicin jag skulle äta. Varför jag  varit på sjukhus och vad för sjuk jag är kommer jag fortätta hålla för mej själv och mina närmaste, men jag kommer bli helt frisk igen och må bra även om det kommer ta ett litet tag. Nu gäller det bara att vila, ta det lugnt, äta medicin och se till att bli frisk.