Ibland slår saknaden till.. fullt ut.

Har inte haft någon större lust att blogga över huvudtaget idag. Robin har hängt med mej i huvudet hela dagen/kvällen och just idag känns allting så fruktansvärt orättvist igen. Det går liksom i perioder och det värsta av allt är väl att det vanliga livet bara rullar på som vanligt fast utan honom då. Okej, jag hade inte honom i mitt liv den sista tiden på samma sätt som jag hade ifrån början. Men jag fick ändå veta lite då och då hur han hade det och vad han gjorde.  Varför skulle just han försvinna ifrån oss? Även om jag vet att han har det bättre där han är nu så vill jag ha honom tillbaka på jorden. Jag önskar att jag kunde sätta mej ner och prata med honom, berätta saker jag inte sagt till honom och reda ut allt skit som blev mellan oss. Trotts allt var han min bästa vän under en period i mina tonår även om det var mycket som blev fel och galet efter. Han var kanske inte guds bästa barn på utsidan, men dom som verkligen kände honom vet vilken fin människa han var. Jag saknar den Robin han var innan han drogs ner i allt skit. Suttit och tittat på gamla bilder ifrån den tiden nu ikväll och det kanske inte gör saker bättre men det känns skönt. Jag vill minnas och komma ihåg honom, i alla fall allt det fina ! 

En sak jag lärt mej på livet resa och motgångar man stött på är att aldrig ta livet för givet.. Det kan vara fruktansvärt orättvist, tugnt och jobbigt. Men så länge man orkar härda ut blir det oftast till dett bättre så länge man har viljan. Uttrycket "Efter regn kommer solsken" stämmer jäkligt bra, även om det är svårt att se det när man har en tuff period så kommer det, det kan inte vara dåligt för evigt.   

Annars har dagen varit ok, det har inte hänt något särsillt eller spännande. Jag var på praktiken vid nio i morse men gick därifrån vid halv tre. Tog en runda på stan och var in och sa hej till det gamla gänget på Indiska, kollade i lite butiker och var in på PUB huset och köpte hårgrejs innan jag tog tunnelbanan hem. Kvällen har jag spenderat med telefonen fastklistrad mot örat i mysigt sällskap.

Imorgon är jag äntligen ledig, ska stänga av mobilen, dra ut jacket i hemtelefon och ta en lååååång sovmorgon! oh yes, i will!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0