Det är tufft att hålla humöret uppe mitt i allt jobbsökande när man åker på motgångar hela tiden.. Jag har ett bra CV, mycket erfarenhet och bra referenser, men det hjälper mej inte fram i denna kris när det är så många sökande om en och samma tjänst. Det kan inte vara lätt för arbetsgivarna heller när dom har 300-400 person som söker en tjänst. Och att hålla humöret och hoppet uppe är inte det lättaste, jag försöker att tänka "Jamen nästa gång, det är det min tur och allt kommer att gå vägen" men den där nästa gång har inte kommit på långt över ett halv år nu så man börjar lätt tappa hoppet lite smått. Jag blir så nere utav all den här jobbskiten, det ända jag vill ha är ett bra jobb så flera dörrar kan öppnas till framtiden och lägenhet osv. Att det ska vara så svårt.... Interjuv gick i alla fall hyffsat bra jag hade idag, hon ville att jag skulle börja på måndag och praktisera i en månad för att sen ge mej 4 dagars arbete månaden därpå och sen 8 dagar månaden efter det och sen skulle jag vara den första dom ringde vi sjukdom om praktiken funkade bra och dom trivdes med mej.. 4 respektive 8 dagar är ingenting jag kommer kunna leva på, visst är det pengar det med men hur långt kommer jag komma på dom? Jag har ett möte inbokat med soc på torsdag så jag får prata med dom om hur jag ska göra för efter en månad har jag ingen praktik kvar där och går dom in med resterande pengar så jag i alla fall klarar mej eller slutar dom med det när jag inte har någon praktik kvar. Det är mycket frågor jag inte har ett ända svar på så vi får väl se efter torsdag hur allting slutar och blir.

Blev en kort dag på praktiken pga av interjuven, endast tre timmar och då var jag med dekoratörerna även idag och fortsatte där jag slutade igår. Jag gillar dom båda skarpt, speciellt Petra. Hon är så go på alla möjliga sätt och får mej på så bra humör. Återigen har tröttheten slagit till fast jag sov riktigt bra i natt, kan man skylla på det gråa kalla vädret utomhus eller är det så att jag missat för mycket sömn en lång period innan? Jag har i alla fall krypit ner i sängen med täcket uppdraget till nästa, jag fryser och känner mej lite sänkt över det mesta idag. Så här tänker jag ligga och ta en paus ifrån verkligheten och all stress.

Jag har näst in till suttit på mina händer idag för att inte kunnat skriva ner några rader och skicka iväg till herr S. Just nu skulle ja bara vilja vara ingosad med mitt huvud i hans famn och känna hans hjärta slå mot min kropp. Eller hinna ge honom en kram innan han åker hem imorgon. Men vad det skulle tjäna till egentligen? Ingenting.. Faktum kvarstår ändå att han gjort som han gjort och att jag inte känner någon tillit för männska över huvudet taget. Det är fortfarande fernito. Ändå vill jag känna hans närhet på samma gång men jag är lite knäpp men har man paserat en speciell gräns inombords hos mej har jag svårt att bara släppa taget och glömma, varesej det är en föredettapojkvän, en dejt eller en vän.. Det är en långväg att ta sej in över gränsen, men när det väl är gjort är det kört att bli bortglömd på några minunter. Och olyckligtvis lyckades väl herrn ta sej över den gränsen. Men jag fortsätter tala om för mej själv att vi hade några dagar tillsammans som var riktigt fina  och att jag ska vara glad över det men att det inte finns något mera ifrån min sida efter det. That´s it ! Och nej jag är inte kär, jag började bara tycka om honom en hel del.