Nu kan jag inte skjuta upp det längre.

Ja, jag vet! Jag tjatar massa nu.. Men nu är det inte långtid kvar. Om fyra dagar sitter jag på planet med packning och hela köret påväg till min älskling! Och nu kan jag inte skjuta upp det längre, nu börjar farvälen utav mina vänner.......

Jag mötte upp fina Jessica i city klockan fem så gick vi förbi JC som hjälpt mej att laga två par jeans - ena paret blev jag helt nöjd med och det andra ska dom rätta till lite små saker tills på måndag. Vi tog en promenad till Akademibokhandel, Ta 4 betala för 3, skita bra tänkte jag och började gå igenom hyllorna.. Jag hittade 4 böcker som fick följa med så jag har någonting att läsa hemma i Tyskland. Det blev även en fika med innan vi kramade om varandra med ögon fyllda av tårar och vi var tvungen att säga hejdå.. Jessica kommer komma och hälsa på mej i Tyskland så vi ses snart igen vilket känns helt underbar.

Jag skyndade mej bort till Rådmansgatan där min bästa Adam stod och väntade. Vi promenerade bort till café 60 där jag åt en lätt middag, tog en latté och vi satt och prata om allt som hänt sen sist vi sågs. Det blev såklart mycket prat om Tobbe och Tyskland oxå. Det var så himla skönt att träffas och hinna säga hejdå till honom eftersom vi inte setts på evigheter. 

På tunnelbanan påväg till Slussen kliver Hannes på och sätter sej brevid mej, först ser han inte mej så jag satt bara tyst och kollade tills han vände på huvudet och blev lite paff av att jag satt där. Det blev en cigg i slussen tillsammans innan jag var tvungen att hoppa på bussen och han skulle iväg.

Jag hann nog inte komma innanför dörren innan jag la mej i sängen på direkten och somnade... Dom senaste dagarna har varit väldigt intensiva och alldeles för lite sömn så nu strejkar min kropp. Jag känner mej alldels yr och svimfärdig hela tiden så nu måste jag trappa ner lite, ta igen lite sömn osv, men det är svårt när det är så mycket kvar att göra innan tisdag. Vaknade upp för en liten stund sen och tog kvällens sista cigg och krypt ner i sängen nu.


Imorgon har jag ett svårt hejdå framför mej och jag känner redan nu hur det kniper till i magen. Blää..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0