Mailadressen än inskriven men sen då?!
Det ända jag ser är ett blankt jävla mail. Vad ska jag skriva? Hur lågt ska jag sjunka?
Orden vill inte fram och jag börjar redan ångra mej att jag ens öppnat det tomma mailet. Jag kan alltid ångra mej.
Jag vet att jag inte kommer komma ur det här utan att bli besviken, kanske tillochmed sårad igen.
Är det en chans jag är bredd på att ta? I hopp om att få några enkla svar.

Jag vill ha mina frågor besvarade. För att kunna gå vidare måste jag få veta. Ingenting kommer bli som förr,
inte ens i närheten. Men var det bra förr? Näe. Så varför säger jag så? Ingenting kommer bli bra snarare, eller okej.  Vad är det jag strävar efter då? Sorgligt nog har jag konstaterat hur våran relation är och det finns inte mycket att göra. Tyvärr kommer jag aldrig kunna förlåta. Utan jag gillar bara läget. Håller en jävligt lång distans och det är jag som sätter spelreglerna nu! Jag bestämmer själv vad jag berättar och hur mycket jag ger av mej själv. Jag vet inte ens själv vad jag vill, men... Jag vet jag jag inte vill!

Fan.. Det här är bara en dum jävla idé, en saknad/längtan som är lite okontrollbar just nu som jag snart stänger av och glömmer bort igen.