Sköljmedlet var slut så det sket sej ganska snabbt med att gå ner till tvättstugan för att slänga in ett par maskiner. Så istället har jag leggat och zappat runt på tv:n men det har bara varit skit hela natten, ingenting har fångat mitt intresse så jag började gå igenom mina böcker i bokhyllan istället. Tyvärr insåg jag ganska snabbt att jag plöjt igenom allihopa redan och vissa av dom två eller tre gånger dessutom. Kanske en påminelse om att jag måste ta mej till en bokaffär för att köpa upp ett litet lager med böcker snart för det är sån avslappning för mej att kunna plocka fram en bra bok och koppla bort från allting annat och läsa ett par timmar.

Trotts att klockan är mycket och jag har sovit väldigt dåligt dom sista nätterna, att jag har jobbat kvällen som var och att ögonen svider av trötthet kan jag inte somna nu. Jag kommer inte till ro utan ligger bara och vrider på mej, tänker så magen gör ont, tittar på klockan, och önskar att den gick mycket fortare. Fast det är klart, det är väldigt mycket som jag önskar nu. Häromdagen fick jag lära mej av min kloka älskade vän att man ska ha krav. Och nu har jag så många jävla krav att jag inte vet vart jag ska börja, men det största kravet jag har är att det finns ett m i r a k e l. En andra chans. Att den här overkliga maktlösheten ska vara över, att dimman ska bli klar och att livet där ute inte ska kännas på låtsas som dom gjort dom senaste dagarna. Jag vill leva mitt liv, mer än någonsin just precis nu. 

Jag hoppas på att miraklet ska finnas, men nu när jag ligger här vaken mitt i natten och inte kan sova, är ensam så kommer tvivlet inom mej fram. Frågorna blir många och jag försöker finna svaret till om det här verkligen kan vara sant. Telefonen ligger brevid mej och jag vet att jag bara kan plocka upp min lur och ringa ett enda samtal för att ha någon att dela mina tankar med. Men den här natten måste jag gå igenom helt själv och få ur mej alla känslor som finns i det här kaoset. För att på något sätt klara av det det jag har framför mej och reda ut den här skiten, en gång för alla.

Det är många som har frågat vad det egentligen är som har hänt och jag har full förståelse för att ni undrar när jag skriver om det i gåtor och hur jag mår. Men tyvärr kan jag inte stilla er nyfikenhet och berätta för det här är privat och det är väldigt få i det "verkliga" livet utanför internet som vet om det. Och så vill jag att det ska fortsätta vara. Självklart kommer ni att få veta om eller när det här helvetet är över, men då sätter jag även punkt för alltihopa det här och vill lägga det bakom mej och blicka framåt. Det är faktiskt min största önskan just nu, att det ska gå att göra. Blicka framåt och att det här inte ska få döda mej något mer.