Aldrig i hela mitt liv trodde jag att jag skulle få chansen att skriva det här inlägget, tala om att allting är över och att jag har kommit ut ur det här helvetet som varit. Att allting kommer bli bra, att det är bra nu. Jag trodde faktiskt inte det utan jag var stensäcker på att allt skulle gå åt helvete. Att jag skulle ge er negativa beskedd och leva i en framtid som var väldigt oviss. Alla sömnlösa nätter dom senaste dagarna, varje centimeter i kroppen som har gjort ont, ångesten som legat och tryckt, andetagen som har känts så omänskligt tunga att ta. Allting är borta nu. Helt och hållet.. Nu är jag bara snuskigt trött och helt känslomässigt utmattad. När man varit så nära en döden upplevelse,  som jag nu i mitt fall har upplevt det hela börjar man tänka på vad som är viktigt här i livet och inte. Världen där ute känns fortfarande lite på låtsas och jag vill fortsätta att vara i min glädje bubbla och nypa mej flera gånger om i armen och inse att allt är på riktigt. Saker man gnällt över tidigare känns inte lika viktigt längre och om ett par dagar kommer jag komma ur det här ännu starkare än tidigare. Jag har redan börjat fundera på lite planer för framtiden.

Just nu håller jag på nere i tvättstugan och hoppas på att jag ska bli klar snart. Men det är ett par maskiner kvar innan jag kan kasta in handsken helt och krypa ner i sängen. Som vanligt får det hänga på tork över natten och jag går upp tidigt imorgon bitti och hämtar allting.

Jag måste säga det igen och jag är så oerhörttacksa och lättad att det inte finns några ord i dagsläget.