Jag har hållt igång hela dagen lång igen. Åkt hit och dit, fram och tillbaka. Varit på jobbet en sväng. Var inte alls roligt att berätta för familjen att jag skulle sluta, precis när jag sagt det ville jag bara ta tillbaka orden när jag såg ansikterna. Men det finns inte mycket att göra, jag måste tänka på mitt eget bästa, vad som är bra för mej och vart jag kommer längst. Sorligt för vissa men sant, jag vet att det kommer bli fruktansvärt bra.

Nu är jag återigen hemma. Sitter i min säng lutad mot väggen med datorn i knät. Hängt upp tvättmaskinen från tidigare idag och ska alldeles snart krypa ner under täcket. Somna till tv:n eller läsa en bok. Imorgon går jag på ett 23 timmars pass så det kommer inte bli mycket bloggande. Innan dess måste jag verkligen raka mej innan jag börjar se ut som en sliten jultomte med långt slägg och fixa några små saker här hemma och ringa ett jobbsamtal innan jag sticker, så med andra ord står väckarklockan tidigt ställt imorgon igen. Hurra för tidiga morgonar! Men faktum är att jag börjar vänja mej nu, jaa det tog i att säga men jag är inte LIKA död för som några veckor sen när jag går upp så tidigt.