Orden tar stopp den här tidiga morgonen och känslorna jag bär omkring på vill inte förklara vad ja känner. Det känns tomt i hjärtat. Långt där inne i hjärtat hade jag en hemlig önskan och längtan. Men jag missade chansen som egentligen kanske aldrig fanns. Och det svider som satan. Dawid och jag har kramats hej då och nu sitter jag på bussen hem igen, dagarna har gått så fort och jag har hunnit med så väldigt mycket roligt. Nu ska det bli skönt att komma hem och krama om mina fina hjärtan. Mina ögon svider av trötthet så nu måste jag sova ett par timmar med winnerbäck i öronen. Ja hoppas bara jag kan somna för illa måendet har tagit fart nu när jag tittat ner på mobilen för länge... Hej så länge.