Uppe skit tidigt idag.. Kollar ut, ser värsta snöstormen där ute. Slaskigt jävla skit. Blir på dåligt humör, jag som låg och tänkte att jag skulle ha skinnjackan innan jag somnade inatt. Fan.. Hoppade in i duschen och tog en varm jävel, rotade runt i garderoben efter varma kläder. Kletade ner håret med vax, stressade lite. Mobilen pep, sms efter sms.. Borsta tänderna och sprang iväg till bussen! Blir blöt, får snö i ansiktet, mobilen ringer, jag fryser om händerna.. Hinner precis till arbetsförmedlingen klockan tio. Vill vara punktlig, passa tider. Får sitta och vänta tjugo minuter. Frågar om hjälp men alla är så stressade, dom har inte tid. Till slut hör jag mitt namn bli upproppat. Ingen ursäkt, ingenting. Vi sätter oss i ett rum, börjar prata.. Han går igenom min akt på datorn, hittar fel efter fel. Beklagar sej, säger att såhär får det inte gå till men han kan inte ta ansvar för vad nacka gjort. Oj, hoppsan.. Solna har visst oxå gjort lite fel. Han kliar sej i huvudet.. Jag suckar tyst för mej själv, känner mej lite lätt uppgiven. Tittar på snöflingorna utanför fönstret, hamnar i mina egna tankar. Snabbt tillbaka till verkligheten, vi fortsätter prata. Datorn hakar upp sej.. Vi väntar lite, ingenting händer. Vi väntar lite till. Han säger att jag inte behöver stanna, att han skickar hem papprerna till mej istället. Jaha tänker jag. Tar på mej jackan.. Går ut i snöovädret igen.. Lång promenad till bussen. Köper cigg på vägen. Suger i mej nikotinet, lite lätt irreterad. Tänker tillbaka på mötet, känner mej trött. Funderar på vad mötet gick ut på, kommer inte fram till någonting. Spelar hög musik i öronen, går i raska steg för att inte bli blöt. En kvart kvar till bussen hem går, fryser.

Visst är måndagar underbara?


Ligger hemma i sängen igen.. Några timmar kvar tills jobb. Har tusen saker att göra men skiter i det nu, skjuter upp det som vanligt. Pillar på datorn istället, mobilen ligger på magen.. Den vibrerar till lite ibland. Blir glad. Lite förvirrad. Spelar hög musik i rummet, försöker analysera orden. En riktigt djup dag. Helst av allt vill jag spendera dagen i stan, på ett mysigt café. Uppkrypen i en soffa men en kopp kaffe handen. Bra sällskap. Långa djupa viktiga samtal, diskutera livet.. Men jobbet kallar, måste dit. Tyvärr. Det får bli en annan dag. Påminner mej själv om att ringa ett jobbsamtal idag. Min ögonlock börjar falla ner nu, ska vila en halvtimme eller så. Äta lite sen jobb. Känner mej väldigt tom och samtiigt väldigt djup, hur går det ihop?