Lägenheter.


Lägenhetsökandet fortsätter men just nu känns det en aning hopplöst. Jag är väl medveten om att jag inte kommer kunna få ett första hands kontrakt som det ser ut just nu och att köpa någon lägenhet är det inte ens på tal om. Men att det ska vara så svårt att få tag på en i andra hand trodde jag inte. Antingen ligger dom alldeles för långt bort, är på tok för dyra, uthyres under för kort tid eller så passar dom inte mej överhuvud taget. Mina krav är inte alls åt helvete och jag kan tänka mej nästan vad som helst. Men jag vill inte bo på nedre botten eller med kokvrå. För mej kommer det vara jätteviktigt att skappa ett tryggt och fint hem där jag kommer trivas att vara och det skulle jag inte göra om jag tog något som var på nedre botten eller med kokvrå. Jag kommer vilja kunna bjuda hem mina vänner på en riktig hemmalagad middag eller känna mej trygg när det bara är jag som är där. Det ska bli min oas, där jag kan samla kraft och energi, få gråta ut när det behövs och skratta med livet när jag gör det.

Dom få lägenheter jag har hittat och tyckt varit helt okej har jag inte fått något svar ifrån. Folk är lata och tar inte bort sina annonser om dom fått lägenheten uthyrd eller svarar inte ens på mailet. Har hittat en toppen lägenhet i Högdalen som hyrs ut under ett års tid och annonsen har legat ute vid flera tillfällen och just den lägenheten vill jag bara ha... Men det är nog bara att ge upp tanken med  den för efter att skickat iväg ett x antal mail och inte fått ett endaste svar ser det inte speciellt ljust nu.

Tänkte börja höra av mej till privata hyres värdar för dom har en hel del lägenheter med schyssta hyror och det finns även en hel del företag som hyr ut lägenheter utan att ta ut en överskotts hyra som ingen normal människa har råd med. Nu längtar jag verkligen till att få flytta till mitt egna och påbörja mitt så kallade vuxen liv på riktigt. Om jag känner mej själv rätt tror jag att det kommer vara väldigt bra för mej att få göra det för min egen skull och ingen annans. Ha något som bara är mitt. Det har varit jättemysigt att dela allting med någon annan men nu är det verkligen på tiden att jag skaffar mej mitt egna. Står på min egna ben. Skitläskigt men samtidigt så jävla spännande...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0